Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PATRIARKALISKA TIDEN
513
genombrott, tills mäster Palm och de andra socialistagitatorerna kommo
med sina förkunnelser. Under denna första tid existerade ingenting,
som kallades förhandlingsbordet. Bruksherren bestämde ensam var
skåpet skulle stå. Men det har i Sandviken dess bättre aldrig härskat
något tyranni, tvärtom ha cheferna vid bruket alltid besjälats av stor
humanitet och folklighet, vilket man städse får bekräftat av de gamla,
då man kommer ut i stugorna. I den mån andra sidor kunnat påvisas
härleda sig dessa från de intressemotsättningar, som arbetarnas
fackliga och politiska strävanden skapade. Dessa förändrade förhållanden
bottnade emellertid mera i tidsläget, i de allmänna idéströmningarna
än hos de enskilda människorna, och även om många missgrepp och
många felbedömningar under denna tid gjordes, så får man likväl
konstatera, att det senare tidsskedets chefer i Sandviken på ett sätt,
som betraktas som ganska enastående i vårt land, lyckats rädda mycket
av det bästa hos den gamla tidens patriarkalism över i den nya
demokratiska tiden.
Det gamla Sandviken synes ha varit att likna vid en enda stor familj,
och enligt de gamlas berättelser lär också hemlivet och familjelivet
ha varit mycket livligare utvecklat än sedermera, sen nöjesindustrin
tagit hand om människornas fritid. De flesta större sammankomster
och tillställningar hade också karaktären av familjefester. Man
bjöd oftare än nu hem varandra på små tillställningar, berättar man.
Men gamle Konsuln, som så långt det var möjligt delade ljuvt och
lett med bruksfolket, tänkte även på deras fritidsproblem, d. v. s. de
fritidsproblem, som kunde inställa sig hos en arbetarkår, som året
runt arbetade tolv timmar och vilade tolv. Han visste, att människan
också behöver roa sig, och han var själv ofta med vid de olika
tillställningar, som voro anordnade till bruksfolkets förströelse. Var
midsommar exempelvis lät han uppföra en dansbana i den s. k. Hagen,
som fått sitt namn därav att bruket använde området till hage åt
hästarna. Den där midsommardansbanan var den första tiden förlagd
till en plats i närheten av det område, där nuvarande Konsulgatan
och Stationsgatan mötas, men eftersom bebyggelsen utvecklade sig,
måste dansbanan gång på gång flyttas. Sålunda var den under en
senare period förlagd till en plats strax söder om nuvarande
torv-ladan för att ytterligare om några år flyttas till trakten av
epidemisjukhuset.
Vid denna dansbana såg man ofta Konsuln och hela hans familj
och de gäster, som han hade hemma hos sig för tillfället. Där stodo
också bruksbokhållarna med sirligt uppvridna mustascher och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
