Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 EN SANDVIKSAMERIKANARES MINNEN
sätta blåsmaskinerna igång och att vicka upp konvertern. Elementen
rasade som eldsprutande Vesuvius ur konvertern och masmästaren läte
nog kungen få en extra stund av bedövande oväsen så öronhinnorna kunde
spricka som alldrig ville taga slut. Damerna sökte skydda sina kläder som
stjernhaglet kom närmare och närmare när konvertern vickades tillbaks.
Mäster Tyskling var stor musikant, Skollärare — Orgelbyggare,
Organist i kyrkan och förman i klensmedjan — men den första tiden var det
ont om fiolspelare för de små danstillställningarne. Far som spelade
fiol och Höglund dragspel — blevo ofta anlitade. Även hos herrskapen
finge de vara med. I Torsåker fick Tyskling tag i en uppsättning av
mes-singshorn-Instrument och snart hade han en musikkår startad. Han skrev
noterna sjelv. Hans Fest-march spelas här i Amerika vid alla Sandviks
tillställningar.1 Sångkör — dans och nöjjestillställningar och julfäster för
ung och gammal på stora skolsalen. Föredrag och predikningar på
söndagarne, allt hann Magistern med. På en utflykt med Musik-kåren till
Valbo — fick jag äran att bära Emil Forsströms klarinet. Jag tyckte det
var en stor ära, så det var väl därför jag lärde mig spela klarinet ochså av
Magistern. Engelbrekt Dahljelm och mej sjelv lärde oss av Magistern
att spela orgel.
Som tillägg i musikväg får jag nämna gubben Käck, som spelade fiol,
och neckens polska var hans vigtigaste nummer. Han spelade sin fiol
med mig i teten när vårt regimente marcherade från skolhuset ner till
Verket då vi mötte kungen. Han kunde även trolla — som han bodde i
en liten stuga var Jädra ån mynnar ut i storsjön. Han spelade fram necken
som gav honom visdom i många underliga saker, och folk annlitade honom
också. Han levde i alla fall mäst på fiske.
Min far klyppte hår —- och det var till min mors fasa på Söndagsmorren
när mor hade allt städat och fint, när två-tre snusgubbar kunde komma in
att få sin långa kallufs avhuggna. Inte bara hår utan stora snuslabbor
på mors fina trasmattor. Han klyppte även konsulns hår och ungherrärnes
— men det fick han ordentligt och bra betalt för.
Så länge mor levde förestod hon grindarne vid överkörsvägen på
Gefle-Dala å Storgatan. Vi pojkar gjorde ju arbetet och vakta grindarne när
tågen kommo. Hon hade 25 kronor i månaden för det, som var en stor
hjelp. Även då blev vi skylldig i handelsboden. När hon dog blev det
slut med den förtjänsten. Som vi var en mindre, fick vi flytta ifrån våra
trevliga två rum i 5:an, till ett rum på Stålgatan No. 6. Möbler behövde
vi inte så mycket av då, så vi sålde av en del att ochså betala upp gamla
skullder i handelsboden och Orgeln gick till Metodisterna som kallades
»Skomakarkyrkan» då.
De två sista åren på Sandviken var jag springpojk på stora kontoret
äfter August Bruce som då blev befodrad till Verkmästar Larsons kontor
nere i Verket. De två åren var de bästa jag hade där. Mången gång har
tanken kommit på —- om det inte hade varit bättre att stanna hemma än
att ge sig av till Amerika. Om jag kunnat väntat på någon befodran
vet jag intet. Men febern var ju stark då att resa till Amerika, som jag hade
1 Sannolikt åsyftas här en marsch, komponerad av magister Samuelsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
