Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVINUPPFÖDNINGEN PÅ BRUKET
519
två bröder här förut och många Sandvikare dessutom. Men hit skulle
man till det förlovade landet att skära Guld med täljknivar och äta fläsk
och potatis och sen med flottet få smörja stövlarna gratis — som Petter
Jönsson sjöng.
Ingen Doktor på Sandviken då. Dr. Sellberg från Gefle kom ut en a
två gånger i veckan att undersöka sjuka och hade mottagning i sjukstugan
vid Jerngatan var Jungfru Höglund ajjerade. Essén ordinerade i mästa
fall Resinolja, Bröstdroppar och Linement som alltid hjelpte. I nödfall
fick barnmorskan komma, men hon kunde ju inte hjelpa manfolket så
mycke, men det andra könet hade hon tur med som förökningen var ingen
fusk med den tiden.
Telefon kom först in 1880 eller så — och inget elektrisk ljus — utan
fotogenlampor som var ett av mina göror på kontoret att fylla och hålla
rena. Telefonförbindelse med Verkmästarns kontor och stora Kontoret
var den första provledning som uppsattes. Det var så otydligt och hårdt
att få något sammanhang i fonen så det gick fortare att springa ner eller
upp att få någon förståelse alls.
Vi nödgas här lämna Sundbergs skildring för att åter en stund
lyssna till vad brukets gamla ha att berätta. Något som de allra flesta
bringa i erinran är den omfattande svinuppfödning, som under
1800-talet förekom i Sandviken. De många svinhusen, som funnos vid
uthuslängorna efter varenda gata, satte i hög grad sin prägel på
bruksidyllen.
Det var Konsuln, som hade överinseendet över denna svinskötsel.
Han gjorde då och då en rond utmed stiorna och kände med käppen i
ströet. Blev doppskon fuktig, kom det genast en erinran. Grisarna
skulle ha det torrt och rent. Ändå kunde inte undvikas, att en eller
annan gris blev all och måste fraktas bort, och en av de gamla
berättade, att han som barn under sina utflykter i omgivningarna ofta
stötte på döda grisar i de dyiga höljorna på mossen, där nu Seegatan
drar fram. Till de stadgade familjefädernas största intressen hörde
bekymret om grisarna, och det rådde en allmän tävlan om vem som
kunde driva fram det bästa resultatet. Om söndagsförmiddagarna
togo gubbarna sig en sup brännvin och gingo sedan ut till stiorna för
att diskutera svinuppfödning, korttrynen och långtrynen och olika
medel mot grislus. En gammal giftig gubbe, som själv mer än en
gång fått gräva ner sin sugga, kunde en sådan söndagsmorgon inte
hålla sig från att retsamt anmärka, att grannens gris var en dryg tum
kortare än hans egen. — Det kan så vara, genmälde grannen, som inte
kunde jäva alnstickans vittnesbörd, men jag har i alla fall inte varit på
mossen och sjungit ut nå’t lik än, som en del andra måst göra . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
