Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
HISTORIER OM GAMLA SMEDER
Klotsprängare Bergsten skulle förtjäna ett kapitel för sig. Han och
Pelle Wahlund! De två voro säkert de främsta representanterna för
den gamla burleska smedhumorn, och de ha lämnat kvar efter sig
en mängd historier, som det vore orätt att helt gå förbi. Den gamla
smedhumorn kan ofta te sig grov och opolerad, men till sitt innersta
väsen har den oftast dock det fina försonande drag, som gör den
gångbar i alla kretsar, där man förstår avlyssna det mänskliga i allt och
mindre fäster sig vid de enskilda ordens valör.
Klotsprängare Bergsten hade till uppgift att med dynamit spränga
sönder gammalt grovt smide för omsmältning i martinen.
Arbetsplatsen, som av smederna kallades för Gillet, bestod av ett
timmerskjul, väl ombonat och var beläget strax intill stora kolhuset. Namnet
alluderade på skyttegille, men det kunde även ha syftat på
dryckesgille, ty Gillet var ofta mötesplatsen för några glada och sorglösa
smedgubbar, som där funnit en lugn vrå, medan de drucko sitt öl
och berättade sina historier för varann. Särskilt om måndagarna,
när de plågades av bakruset, kunde man se en efter en av
»gillesbröderna» smita över till klotsprängarn för att rätta till sitt humör. 01
fanns det god tillgång på. Den första tiden fanns det att köpa i
»Futten», en bod strax vid ingången till verkstäderna vid stallet,
och sedermera kunde man gå in på Värdshuset, som låg strax
invid och där bokhållarna och tjänstemännen utspisades under en
följd av år. »Futten» finns alltjämt kvar, men står nu på
kanal-brinken mellan Hyttgatan och Smedsgatan, och Värdshuset är
numera flyttat till hörnet av Köpmangatan och Storgatan och
användes till bostadshus.
Gillesbröderna skaffade sig nu så många halvstops flaskor de kunde
plocka på sig och sökte sig på omvägar fram till klotsprängarns hydda.
För att få vara i fred för närgångna gäster, brukade de hissa den röda
flaggan, som var avsedd att varna för sprängskotten. Oftast fingo de
då sitta i godan ro ganska länge, innan någon vågade närma sig dem.
Men en gång hade ingenjör Gottfrid Lindskog undrat, hur det
egentligen hängde ihop, eftersom klotsprängarn aldrig ville stryka den röda
flaggan. Han beslutade att ta risken och gå dit och titta. Just som han
skulle stiga in i Gillet, mötte han emellertid Pelle Wahlund, som såg
ganska sömnig ut. Wahlund bar en planka på axeln för att låtsas
ha något ärende. Men Lindskog genomskådade honom genast och
frågade: — Vad ska du med den där plankan, Wahlund? — Ja, säg
dä, Gottfrid, svarte Pelle Wahlund och kastade den ifrån sig bland
skrothögarna. Och så lomade han iväg ner mot verkporten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
