- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
323

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL SANDVIKENS KARAKTERISTIK

525

Och så brukade de makligt bryta upp och infinna sig. Var det någon
som riktigt trilskades, så fick han straffvecka, vilket vanligtvis bestod
i att den arme syndaren blev beordrad till kolbacken att rissla kol.
Ej sällan blev han också skickad till »Byggarn», som då alltid kunde
hitta på något tungt eller otrevligt arbete för några dagar. En i
sin ungdom ganska äventyrlig arbetare J. E. Eklund, stark som en
jätte och förlig i arbetet, blev på grund av någon förseelse skickad
till »Byggarn» på straffvecka. Denne satte honom till att kärra
slaggsten till grunden för torvladan, som då just höll på att byggas, men
Eklund satte till att arbeta med en sådan iver, att ingenjör Lindskog
vid avlöningstillfället förklarade för honom, att han inte kunde ta
upp hela hans förtjänst under straffveckan på en gång utan i stället
måste dela upp den på en kommande avlöning i det ordinarie
arbetet. Eklund hade kärrat slaggsten för tre. Han kunde slarva med

ölet, men han kunde också ta igen skadan i arbetet, om det tarvades.

*



Man kan av det föregående konstatera, att bruksfolket i Sandviken
inte saknat humor och fantasi, och kanske har bland dem också funnits
ämnet till en diktare. Man kan erinra sig en person som ovannämnda
Eklund, som har en enastående fabuleringsförmåga, ett skarpt minne
och stor idérikedom. Han blev i alla fall bara en god muntlig
berättare. Men eljest torde man kunna säga, att den lyriska fantasin inte
hör till sandvikarnas starka sidor. Mauritz Västberg torde vara den
ende sandviksson, som nått något mera betydande publicistiskt
erkännande. Men han vann det som tidningsman. Ett par konstnärer
ha verkligen vuxit upp här, men någon diktarbegåvning har
Sandviken inte att uppvisa. Detta är ganska anmärkningsvärt, ty
brukslivet har eljest ofta ammat fram och inspirerat många av våra diktare
och författare. Stoff har ingalunda saknats i Sandviken. Tvärtom
skulle man kunna vilja påstå, att Sandviken erbjuder ett ovanligt
och rikt material för en författare. Få bruk torde vara så lämpade
för källstudier till den moderna bruksromanen som Sandviken, det
rymmer alla de element, som böra finnas i ett stort socialt epos. Men
den romanen skulle framförallt bli en hyllning åt arbetet, ingen dyster
proletärskildring, ingen sentimental återblick på något förgånget, utan
en hyllning åt det pulserande arbetslivet, åt företagsamheten, åt
yrkesskickligheten, som kan se tillbaka på en stolt tradition men även
framåt mot djärva och lockande perspektiv. Kanske ska vi dock få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free