Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRESSET FÖR FACKFÖRENINGEN
529
Arbetares egnahem i Örtakolonien.
Nästan utan undantag tillhöra dock arbetarna fackföreningen,
men inte heller där kan spåras någon större entusiasm. Måhända
är nu detta icke något typiskt för Sandviken. Mötena äro i
allmänhet ganska fåtaligt besökta. Vanligtvis får styrelsen vara nöjd, om
5 eller 4 procent av medlemmarna infinna sig. Styrelsen har ofta
kallat framstående talare för att orientera medlemmarna i skilda
frågor, men den har mera sällan rönt uppmuntran för sina lovvärda
ansträngningar. Det är en elit, som får stå för rusthållet och efter
bästa förstånd se till, att den stora massans intressen bli tillgodosedda.
Blott då särskilt brännande frågor stå på dagordningen, kan styrelsen
räkna med något större uppbåd av medlemmarna.
Fackföreningsledningen, som genom sin större erfarenhet har förutsättningar att
bättre än de övriga medlemmarna bedöma frågorna, löper emellertid
vid sådana tillfällen faran få sina förslag kullkastade av mötena, där
särintressen kunnat mobiliseras för ett avslag. På en del håll inom
fackföreningen är man — just med hänsyn till denna erfarenhet —
heller inte främmande för tanken på en omorganisation, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
