Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANDVIKAREN OCH HANS KRITIKER
531
hetskomplex» ute och spökar. Sandvikarna själva vilja inte gärna
erkänna detta, men det är därför ingen anledning att här dölja det.
Sandviken har ända sen långt tillbaka på 1880-talet varit föremål
för en smickrande uppmärksamhet i pressen, och de flesta av landets
ledande tidningar ha vid upprepade tillfällen ägnat samhället och
bruket uttömmande skildringar. De gästande tidningsmännen ha
förts omkring i anläggningarna och i de sociala
välfärdsinrättningarna, de ha fått komma till tals med arbetarna, och de ha fått stiga
in i deras hem för att se hur de haft det. En sådan snabbrond på
olika områden av samhället kan lätt lämna åtskilliga luckor, och den
kritiske läsaren torde väl också vara medveten därom, men om man
ser bort från detta, de rena misstagen eller de yttranden om bruket,
vilka få tillskrivas ren servilitet, ge dessa skildringar i allmänhet en
ganska trogen bild av Sandviken. Detta gäller särskilt vad som sagts
om företagarandan, som kännetecknar hela den Göranssonska
bruksdynastien, och om arbetarstammens yrkesskicklighet och pålitlighet
och om det goda förhållande, som råder mellan företagare och
arbetare vid bruket. I allmänhet inser dock folk, att det inte kan vara
möjligt att skapa ett samhälle, där inte friktioner mellan olika parter
någon gång kunna komma till synes. De förstå, att i en del frågor
meningarna måste bryta sig mellan dem, som leda arbetet, och dem,
som utföra detta. Detta är naturligt. Fullständigt samförstånd i alla
stycken kan inte nås. Man får vara nöjd med att ha vunnit det
relativa samförståndet. Och det är ingen överdrift i att säga, att
man i Sandviken lyckats därmed. Kanske kommer man i en
framtid, som måhända skall uppvisa andra förhållanden, mera klart att
inse detta.
Sandvikaren har ett känsligt öra för vad som sägs om honom och
hans samhälle, och till hans förtjänster hör bland annat, att han är
ytterst kritisk. Framförallt fäster han sig härvid vid de uppenbara
överdrifterna, men stundom förledes han också i sin iver att
kritisera till att fördöma allt. Ofta får man höra, att allt vad som sägs om
Sandviken är rena panegvriken. Detta drag är väl inte särskilt
typiskt för Sandviken, det är snarare ett nationaldrag, detta att
förneka sitt land och sin hembygd. Det vore dock felaktigt att tro, att
sandvikaren ställer sig fullständigt avvisande, när det gäller dessa
pressuttalanden om bruket. Sanningen är snarare, att han i sitt
hjärta känner sig mycket smickrad av dem och att han i grunden
mycket väl inser betydelsen av att Sandviken blir känt ute i världen.
Vad han därom tänker får man dock mera sällan höra hemma hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
