- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
31

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

orangelundar och längst i det vida fjärran Apenninerna, ännu
täckta med snö. Rakt över våra huvuden såg jag ruinerna av
ett litet kapell, fastklängt vid den branta klippan som ett
örnbo. Det välvda taket hade fallit in, men ett egendomligt
nätmönster av tuffblock stödde ännu dess murar.

- Roba di Timberio, upplyste Maria Porta-Lettere.

- Vad heter kapellet? frågade jag ivrigt.

- San Michele.

San Michele, San Michele, ljöd det som ett eko inom mig.
I vingården under kapellet höll en gubbe på att plantera nya
vinstockar i den fårade jorden. - Buon giorno, mastro
Vincenzo! Vingården var hans, och så var det lilla vita huset i dess
mitt, han hade byggt det med sina egna händer av stenarna
och marmorblocken från ”roba di Timberio” som låg strödda
över hela trädgården. Maria Porta-Lettere berättade för
honom allt vad hon visste om mig och mastro Vincenzo inbjöd
mig till ett glas vin i sin trädgård. Jag tittade upp mot
kapellruinen, mitt hjärta började slå så våldsamt att jag knappt
kunde tala.

- Jag vill genast upp till det där kapellet, sade jag. Men
Maria Porta-Lettere tyckte det var bättre att jag först gick
med henne till byn för att få lite mat. Driven av hunger och
törst följde jag hennes råd och vinkade till mastro Vincenzo
att jag snart skulle komma tillbaka. Vi gick genom några
tomma gränder och stannade på en piazetta. - Ecco la Bella
Margherita.

La Bella Margherita satte en flaska rosafärgat vin och en
knippa blommor på bordet i sin trädgård och lovade att
makaronerna skulle vara färdiga om fem minuter. Hon var
blond som Tizians Flora, hennes profil var rent grekisk. Hon
satte ett stort fat makaroni på bordet och slog sig ner vid min
sida och såg på mig med sina strålande ögon medan jag åt
och drack. - Vino del parroco, sade hon varje gång hon fyllde
mitt glas. Jag drack parrocons skål, hennes skål och en skål
för la Bella Giulia, hennes syster som kommit fram till oss
med en handfull apelsiner som jag sett henne plocka i
trädgården. Föräldrarna var döda och deras bror Andrea var till
sjöss, gud vet var, men deras tant bodde i sin egen villa nere i
Capri. Jag visste naturligtvis att hennes tant varit gift med
un lord inglese? Ja, nog visste jag det, men jag hade glömt
hennes namn. - Lady Grantley, sade la Bella Margherita
stolt. Jag kom ihåg att i tid dricka lady Grantleys skål, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free