Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
la Polveriera. Nu var det ju bara en ruin, stor tur, för han
hade kunnat ta stenarna till sin trädgårdsmur därifrån.
Jag gick upp till kapellet. Golvet var till manshöjd täckt
med stenar och murbruk från det infallna takvalvet, väggarna
var övervuxna med murgröna och vild kaprifolium och
hundratals ödlor lekte lustigt bland buskar av myrten och rosmarin.
Då och då stannade de och såg på mig med blanka ögon och
flämtande bröst. En uggla lyfte på ljudlösa vingar från ett
mörkt hörn och en stor svart orm som låg och sov på
terrassens solbelysta mosaikgolv ringlade långsamt tillbaka in i
kapellet med en varnande väsning åt inkräktaren. Var det den
dystre gamle kejsarens vålnad som ännu spökade bland
ruinerna från hans forna villa?
Jag såg ner på den förtrollande ön vid mina fötter. Hur
kunde han leva här och dock vara så grym? tänkte jag. Hur
kunde hans själ vara så mörk, med ett sådant underbart ljus
strålande över himmel och jord? Hur kunde han någonsin
överge sin villa här för att dra sig tillbaka till sin andra, ännu
otillgängligare boning däruppe på östra branten där han levde
de tre sista åren av sitt liv och som ännu bär hans namn?
Att leva här, att dö här, om man någonsin skulle kunna
dö här! Vilken vild dröm hade kommit mitt hjärta att klappa
så våldsamt när mastro Vincenzo hade sagt att han började bli
gammal och trött och att hans son ville att han skulle sälja
vingården och huset? Vilken djärv tanke hade korsat min
oroliga hjärna när han sade att kapellet inte tillhörde någon?
Varför inte mig? Varför skulle inte jag köpa mastro Vincenzos
hus och länka det samman med kapellet med girlander av
vinrankor och rosor och dunkla cypresser och kolonnader och
loggior befolkade av marmorgudar och kejsare av brons
och... Jag slöt mina ögon för att hålla kvar den underbara
synen och verkligheten gled långsamt bort mot drömmande
skymning.
En högrest gestalt svept i vid mantel stod vid min sida.
- Kapellet, vingården, det lilla vita huset i dess mitt, allt ska
bli ditt om du är villig att betala priset, sade han med
melodisk stämma.
- Vem är du, fantom från det osynliga?
- Jag är en odödlig ande, tid och rum betyder intet för
mig. För tvåtusen år sedan stod jag där vi nu står vid sidan
av en annan människa som förts hit av sitt öde liksom du
förts hit av ditt. Han sökte inte lycka som du, han sökte endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
