Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Quartier Latin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröt fram på min panna och mitt hjärta stod nästan stilla av
skräck. Jag stirrade på det bleknade fotografiet av Capri på
väggen, jag tyckte att den trolska ön sjönk djupare och
djupare i havet, mystisk och sfinxlik, till dess allt vad jag såg var
konturen av en sarkofag, under vilken en dröm låg
begraven... Jag gned mina svidande ögon och dök åter ner i
boken med raseri, liksom kapplöpningshästen som störtar
fram emot målet med blödande länder. Ja, det blev en
kapplöpning om pris och troféer. Mina kamrater började hålla på
mig som vinnare. Till och med Mästaren med cæsarhuvudet
och örnblicken trodde sig se en framtidsman i mig - den enda
felaktiga diagnos jag såg Charcot ställa under de många
år jag följde hans arbete på la Salpêtrière eller i
mottagningsrummet vid Boulevard St-Germain, fullt av patienter från
hela världen. Det stod mig dyrt, detta hans misstag. Det
kostade mig min sömn och närapå min syn - denna sista fråga
är förresten ännu oavgjord. Så stark var min tro på Charcots
ofelbarhet, han som visste mer än någon annan om
människohjärnan, att jag för en tid trodde att han hade rätt. Sporrad
av min ambition att motsvara hans förväntningar, okänslig för
trötthet, sömn, ja till och med hunger, spände jag varje
fiber i kropp och själ till bristningsgränsen för att vinna trots
allt. Inga promenader under lindarna i Luxembourgparken,
inga fristunder i Louvren. Från morgon till kväll fyllde jag
lungorna med den skämda luften i sjuksalarna, från kväll till
morgon med röken av hundratals cigarretter i mitt kvava rum
på Hôtel de l’Avenir. Tentamen efter tentamen i snabb följd,
alltför snabb för att ha något värde. Arbete! Arbete! Arbete!
Jag skulle ta min examen till våren. Tur i allt jag rörde vid,
en häpnadsväckande, nästan onaturlig tur. Redan började jag
känna strukturen av människokroppens underbara maskineri,
det harmoniska arbetandet av dess kuggar och hjul i hälsa,
dess rubbningar i sjukdom och dess slutliga sönderfallande
i döden.
Redan började jag bli förtrogen med de flesta sjukdomar
som fjättrade de lidande vid deras sängar. Redan började jag
hantera kirurgins försvarsvapen mot den Obeveklige som gick
sin rond i salarna med lien i handen natt och dag. Han tycktes
ha slagit ner sina bopålar på allvar i det dystra gamla
sjukhuset som under århundraden härbärgerat så mycket lidande
och sorg. Ibland kom han rusande som en galning genom
salarna, slående till höger och vänster, gammal och ung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
