- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
46

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Avenue de Villiers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3
Avenue de Villiers



Avenue de Villiers. Doktor Munthe. Mottagning 2—3 e.m.

Dörrklockan ringer, bud kommer och går, dag och natt,
med brev och med sjukbud. Telefonen, detta farliga vapen i
händerna på sysslolösa damer, hade ännu inte börjat sin
nervslitande kampanj mot en kort stunds välförtjänt vila.
Patienter av alla slag, till största del nervösa fall, det svaga
könet i majoritet. Många var sjuka, svårt sjuka. Jag lyssnade
till vad de hade att säga, undersökte dem så noga jag kunde,
fullt övertygad om att kunna hjälpa dem, vad som än stod
på. Om dessa fall är jag inte hågad att tala här, en dag kanske
kommer när jag kan ha något att säga om dem. Många var
inte sjuka alls och skulle kanske aldrig ha blivit det om de
inte kommit till Avenue de Villiers. Många inbillade sig att
de var sjuka. De hade mest att berätta, de talade om sina
morföräldrar, sina tanter och sin svärmor, tog ur fickan ett
litet papper och började läsa upp en oändlig lista på sina
symtom - ”le malade au petit papier”, som Charcot brukade
säga. Allt detta var nytt för mig som hade min enda
erfarenhet från sjukhusen där det inte var tid till dylikt nonsens, och
jag begick mången blunder. Längre fram, när jag visste mer
om den mänskliga naturen, lärde jag mig att behandla dessa
patienter lite bättre, men vi kom aldrig riktigt bra överens.
De tycktes känna sig illa till mods när jag sade dem att de
såg riktigt krya ut och att deras hy hade frisk färg, men de
kvicknade till när jag tillade att deras tunga var dålig - vilket
vanligen var fallet. Min diagnos i de flesta dylika fall var:
för mycket mat, för mycket kakor och sötsaker under dagen,
för tunga middagar på kvällen. Det var sannolikt den
korrektaste diagnos jag ställde på den tiden, men den hade ingen
framgång. Ingen ville höra på det örat. Vad de alla däremot
tyckte om var blindtarmsinflammation. Appendicitis var på
den tiden mycket i ropet bland damer i de högre
samhällsklasserna på jakt efter en åkomma. Många av dessa patienter
hade den i hjärnan snarare än i magen och de trivdes utmärkt
med den, lika väl som deras läkare. Så småningom drev
också jag mer och mer i riktning mot appendicitis och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free