- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
50

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Avenue de Villiers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liten herre, mycket korpulent, med ett fridsamt, nästan blygt
ansikte. Han var åtminstone dubbelt så gammal som
grevinnan och en gentleman 1 varje tum. Han bjöd mig en cigarrett
och sade mycket hjärtligt:

- Jag kan inte nog tacka er för att ni har botat min hustru
för appendicitis - jag hatar själva ordet. Jag bekänner
uppriktigt att jag har en stark antipati för läkare. Jag har sett
så många och hittills tycks ingen ha varit i stånd att hjälpa
grevinnan, fast jag i rättvisans namn måste tillägga att hon
aldrig givit någon av dem en chans innan hon redan vänt sig
till en annan. Det är nog bäst att jag varnar er, för säkerligen
kommer det att gå på samma sätt med er.

- Jag är inte så säker på det.

- Så mycket bättre. Hon har tydligen fattat stort förtroende
för er, och det är i hög grad till er favör.

- Det betyder allt.

- Vad mig själv angår, erkänner jag öppet att jag inte
kände någon sympati för er från början, men nu sedan vi
träffats är jag mån om att få rätta mitt första intryck och,
tillade han artigt, jag tror att vi är en bonne voie. Apropå det,
vad är colitis?

Jag kom ifrån svaret när han godmodigt tillade:

- Vad det än må vara kan det inte vara värre än
appendicitis, och ni kan lita på att jag snart kommer att veta lika
mycket om colitis som ni själv.

Han begärde inte mycket. Jag var så tilltalad av hans
öppna, artiga sätt att jag ställde en genfråga till honom.

- Nej, svarade han med en viss förlägenhet i rösten, men
jag önskar vid Gud att vi hade det! Vi har nu varit gifta i
fem år och ännu inga tecken därpå. Jag önskar vid Gud att
vi hade det! Ni ska veta att jag är född i det här gamla huset
liksom min far, och mitt gods i Touraine har tillhört oss i
trehundra år. Jag är den siste av familjen och det är mycket
sorgligt och... Kan ingenting göras för de där förbaskade
nerverna? Har ni ingenting att föreslå?

- Jag är övertygad om att den enerverande Parisluften inte
ar bra för grevinnan. Varför slår ni er inte ner på slottet i
Touraine för omväxlings skull?

Hela hans ansikte lyste upp.

- Ni är min man, sade greven och räckte mig båda
händerna. Jag begär ingenting bättre. Där har jag min jakt och
min stora egendom att sköta om. Jag älskar att vistas där,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free