Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 5. Patienter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5
Patienter
Jag saknade mycket mina söndagsmiddagar i Faubourg
St-Germain. Ungefär fjorton dagar efter mitt samtal med abbén
hade grevinnan med sin impulsiva natur plötsligt fått för sig
att hon behövde luftombyte och beslutat följa med greven till
deras slott i Touraine. Det kom som en överraskning för oss
alla, endast abbén måste ha anat något, för jag såg en glimt
i hans gamla kloka ögon den sista söndagen jag dinerade där.
Grevinnan var vänlig nog att varje vecka sända mig rapport
om hur hon mådde, och även abbén lät då och då höra av sig.
Allting gick utmärkt. Greven tog sin ridtur varje morgon, sov
aldrig på dagen och rökte mycket mindre. Grevinnan hade
tagit upp sin musik igen, sysselsatte sig ivrigt med byns
fattiga och klagade aldrig över sin colitis. Abbén gav mig också
goda nyheter om markisinnan, vilkens gods var beläget en
knapp timme från slottet. Hon mådde utmärkt. Istället för att
sitta hela dagen i dyster avskildhet i en länstol och sörja
över sin dövhet tog hon nu en lång promenad två gånger om
dagen för sin älskade Loulous skull. Loulou höll på att bli
för fet och behövde motioneras.
”Han är ett riktigt odjur”, skrev abbén, ”sitter i hennes knä
och morrar och gläfser åt alla, har till och med bitit
kammarjungfrun två gånger. Alla avskyr honom, men markisinnan
avgudar honom och pysslar med honom hela dagen. I går
blev han plötsligt sjuk mitt under det hon biktade sig och
kräktes på hennes vackra teklänning och hans matmor blev
så upprörd att jag måste avbryta bikten. Nu vill markisinnan
veta om ni tror att det möjligen kan utveckla sig till colitis,
och hon ber er vara så god och ordinera någonting åt honom.
Hon säger att ni förstår fallet bättre än någon annan.”
Markisinnan var inte långt ifrån sanningen, ty jag hade
redan börjat få namn som hunddoktor, fast jag ännu inte
hade uppnått den framstående position som jag intog längre
fram i livet, när jag blev konsulterande hunddoktor för alla
hundvänner i mitt klientel. Jag är medveten om att
meningarna om min skicklighet som läkare för mina medmänniskor
varit delade, men jag vågar påstå att mitt anseende som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0068.html
