Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Patienter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade skjutit sig genom ögat. Vi bar ner honom till min
vagn. Jag körde i full fart till Hôpital Beaujon, där han genast
opererades av professor Labbé. Revolvern som han skjutit sig
med var lyckligtvis av en smärre kaliber än den jag tagit
från honom, kulan blev uttagen. Han var ännu medvetslös
när jag lämnade honom. Samma afton fick jag ett brev från
doktor Roux att obduktionen givit negativt resultat, hunden
hade inte haft rabies. Jag åkte genast till Hôpital Beaujon.
Finnen yrade - prognosis pessima, sade den ryktbare kirurgen.
På tredje dagen utbröt hjärninflammation. Han dog inte
men lämnade sjukhuset en månad senare blind. Det sista jag
hörde om honom var att han var på ett sinnessjukhus.
Min egen roll i denna sorgliga affär var inte
tillfredsställande. Jag gjorde så gott jag kunde, men det var icke nog. Hade
det varit några år senare skulle finnen inte ha skjutit sig. Jag
skulle förstått att få bukt med hans skräck och varit den
starkare av oss två, liksom jag varit det mer än en gång senare
när jag hejdat en hand som gripit revolvern i fruktan för livet.
När skall antivivisektionisterna inse att då de yrkar på
totalt förbud för experiment på levande djur, begär de något
som är omöjligt att gå med på. Pasteurs vaccin mot rabies har
reducerat dödligheten inom denna fruktansvärda sjukdom till
ett minimum och Behrings antidifteriserum räddar årligen
livet på över hundratusen barn. Är inte enbart dessa två fakta
tillräckliga för att få dessa välmenande djurvänner att förstå
att upptäckare av nya världar, som Pasteur, uppfinnare av
nya läkemedel mot förut obotliga sjukdomar, såsom Koch,
Ehrlich och Behring, måste ha rätt att fullfölja sina
forskningar obundna av restriktioner och ostörda av utomståendes
inblandning. De som bör lämnas full frihet är för övrigt så få
att de kan räknas på fingrarna; för de övriga stränga
restriktioner, kanske till och med totalt förbud. Men jag går ännu
längre. Ett av de tyngst vägande argumenten mot åtskilliga
av dessa experiment på levande djur är, att deras praktiska
värde väsentligt reduceras av den fundamentala fysiologiska
och patologiska olikheten mellan människans och djurens
kropp. Varför skall dessa experiment begränsas endast till
djuren, varför skulle de inte också kunna göras på
människor? Varför skulle inte födda brottslingar, obotligt
kriminella individer, dömda att tillbringa sina återstående dagar i
fängelser, onyttiga och ofta farliga för sig själva och andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
