Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydde, när hans matmor kedjade honom på söndagarna
med en vänlig klapp på hans huvud och löfte om ett äpple
när hon kom tillbaka om han varit snäll under hennes
bortovaro. Han blev ledsen men var undergiven som en snäll hund
varje gång hans matmor talade om för honom att han
inte kunde få gå med på promenad. En söndag när damen
bundit honom som vanligt och hunnit ungefär halva vägen
genom skogen, tyckte hon sig höra knakandet av en trädgren
på stigen bakom sig. Hon vände sig om och blev mycket
förvånad att se björnen komma lufsande efter henne i full fart.
Björnar ser ut som om de rörde sig långsamt, men de springer
fortare än en travande häst. På en minut hade han hunnit fatt
henne, flämtande och flåsande, och intagit sin vanliga plats
tätt i hennes hälar på hundfason. Damen var mycket ond,
hon var redan för sen till lunchen, hon hade inte tid att gå
hem med honom igen, hon ville inte att han skulle gå med
henne och dessutom var det mycket styggt av honom att ha
varit olydig och slitit sig lös. Med sin allra strängaste röst
befallde hon honom att genast gå hem igen och hotade honom
med parasollet. Han stannade och såg på henne med sina
småsluga ögon men vände inte om utan fortsatte att nosa
på henne. När damen såg att han till och med tappat sitt nya
halsband, blev hon ännu ondare och slog honom med
parasollet så att det gick av. Han stannade igen, ruskade på
huvudet och öppnade sitt stora gap flera gånger liksom för
att säga något. Därpå vände han och började lunka tillbaka
samma väg han kommit och då och då stannade han för att
titta på damen tills hon slutligen förlorade honom ur sikte.
När damen kom hem på kvällen, satt han på sin vanliga plats
utanför sin koja och såg mycket ledsen ut. Damen var
fortfarande ond, gick fram till honom och började läxa upp
honom strängt och sade att han inte skulle få vare sig äpple
eller kvällsvard och att han dessutom skulle få stå bunden
i två dagar. Den gamla köksan som älskade björnen som om
han varit hennes son kom utrusande från köket mycket
förtörnad.
”Vad grälar frun på honom för?” sade hon. ”Han har varit
så god som guld hela dagen. Han har suttit här alldeles stilla
på sin bak så snäll som en ängel och tittat mot grinden om
frun inte skulle komma tillbaka snart.”
Det var en annan björn hon mött i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>