Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7
Lappland
Solen hade redan nått ner bakom Vassojärvi, men rymden
var ännu fylld av flammande ljus som långsamt bleknade till
sommarnattsskymning. Här och där mellan de dunkelblå
fjällen blänkte en purpurröd strimma av nyfallen snö eller en
klunga dvärgbjörkar, gnistrande av höstens första rimfrost.
Dagens arbete var över. Männen återvände till lapplägret
med sina fångstrep över skuldrorna och kvinnorna med sina
mjölkstävor. Hjorden på tusen renar stod samlad kring lägret,
vaktad av hundarna för varg och lo. Kalvarnas ideliga rop
och klövarnas knastrande dog långsamt bort. Allt var tyst, då
och då hördes blott ett hundskall, en nattskärras skärande skri
eller tutandet av en berguv långt bort i fjällen.
Jag satt på hedersplatsen vid sidan av Turi själv i den
rökfyllda kåtan. Ellikare, hans hustru, kastade en bit renost i den
stora kitteln över elden och räckte oss, männen först och
sedan kvinnorna och barnen, en tallrik tjock soppa som vi åt
under tystnad. Vad som var kvar i kitteln fördelades bland
hundarna som ej var på vakt och som en efter en hade krupit
in och lagt sig vid elden. Sedan drack vi i tur och ordning var
sin kopp utmärkt kaffe ur hushållets två koppar, och alla tog
fram sina små pipor ur läderpungarna och lät sig tobaken väl
smaka. Männen drog av sig pjäxorna och bredde ut skohöet
att torka framför elden - lapparna har inga strumpor. Återigen
beundrade jag deras små fötters fulländade form, de elastiska
vristerna och de starkt utskjutande hälarna. Några av
kvinnorna lyfte sitt barn ur nävervaggan som var fylld med mjuk
mossa och upphängd vid tältstängerna och lade det till bröstet.
Andra undersökte noggrant håret på sina halvvuxna barn
som låg med huvudet i moderns knä.
- Det är tråkigt att du reser så snart, sade gamle Turi,
jag tycker om dig.
Turi talade god svenska; han hade till och med för många
år sedan varit i Luleå för att framlägga lapparnas klagomål
mot nybyggarna inför landshövdingen, som var en trogen
försvarare av deras hopplösa sak och för övrigt en släkting
till mig. Turi var en mäktig man, envåldshärskare över sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0108.html
