Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån? Varför lät du inte lappjäntan simma ensam över älven
och hämta båten? Lägg en kubbe till på elden, Kerstin, ropade
han till hustrun inne i stugan, de har simmat över älven och
måste torka kläderna.
Ristin och jag satte oss ner på den låga bänken framför
elden.
- Han är våt som en utter, sade mor Kerstin medan hon
hjälpte mig att dra av strumpor, knäbyxor, tröja och
flanellskjorta och hängde upp dem att torka på repet i taket. Ristin
hade redan tagit av sig renskinnskolten, sockorna,
läderbyxorna och ylletröjan. Skjorta hade hon ingen. Där satt vi
sida vid sida på träbänken framför den flammande elden,
nakna som vi kommit ur Skaparens hand. De två gamla
tyckte det var helt naturligt, och det var det också.
En timme senare inspekterade jag mitt nya kvarter i farbror
Lars långa svarta vadmalsrock och träskor, medan Ristin satt
vid ugnen i köket där mor Kerstin höll på att baka bröd.
Den främmande herrn som kommit dit i går med en finnlapp
hade ätit upp allt brödet i huset. Deras son var borta på
timmerhuggning på andra sidan sjön, jag skulle få sova i hans
kammare ovanför kostallet. Farbror Lars hoppades att jag
inte skulle tycka illa om lukten från korna. Nej då, tvärtom,
jag tyckte snarare om den. Farbror Lars sade att han skulle gå
till härbret för att hämta ett extra fårskinn till min säng,
han var säker på att jag skulle behöva det för nätterna började
redan bli kalla. Härbret stod på fyra timmerstolpar, en
manshöjd över marken, som skydd mot fyrfota besökare och den
djupa vintersnön. Härbret var fullt av kläder och pälsverk, i
största ordning upphängda på älghorn på väggarna. Farbror
Lars långa vargskinnspäls, mor Kerstins vinterpäls av
blåräv, ett halvt dussin vargskinn. På ett annat horn hängde mor
Kerstins bruddräkt, livstycket av rött siden broderat med
silvertråd, hennes gröna yllekjol, hennes pälskrage av mård,
hennes hätta kantad med vackra spetsar, hennes röda
läderskärp med bucklor av silver. När vi klättrade nerför
härbrestegen sade jag till farbror Lars att han glömt att låsa dörren.
Han svarade att det behövdes inte, varken vargen, räven eller
vesslorna bar bort deras kläder och det fanns inget ätbart i
härbret. Efter ett långt strövtåg i skogen satte jag mig ner
under den stora tallen vid köksdörren till min kvällsvard
- fjällforell, den bästa i världen, hembakat bröd, färskt ur
ugnen, mesost och hembryggt öl. Jag ville att Ristin skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
