Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Det finns ingenting som går upp mot att resa
utomlands, sade jag medan jag sköljde tvållöddret från ansiktet,
varje dag får man lära sig någonting nytt och intressant. Ju
mer jag ser av detta land, desto mera inser jag den
fundamentala skillnaden mellan Tyskland och andra nationer. De
latinska och anglosaxiska raserna intar alltid en sittande
position när de låter raka sig, i Tyskland ligger man raklång
på ryggen. Det är ju en smaksak, ”chacun tue ses puces à sa
fajon”, som man säger i Paris.
- Det beror på vanan, förklarade Leichenbegleitern. Ett
lik kan ju inte sitta upp, ni är den första levande människa
jag någonsin rakat.
Der Leichenbegleiter bredde ut en ren servett över sin
packlår och öppnade sin proviantkorg. En sammansatt doft
av korv, ost och Sauerkraut kittlade angenämt mina
näsborrar, Waldman vaknade ögonblickligen, vi fixerade matkorgen
med hungriga ögon. Jag blev överlycklig när han inviterade
mig att delta i måltiden, till och med min avsky för surkål
hade försvunnit. Han vann mitt hjärta när han räckte en
stor bit Blutwurst till Waldman. Verkan var ögonblicklig och
varade ända till Lübeck. När vi tömt vår andra flaska mosel,
hade min nye vän och jag inte längre många hemligheter
kvar att avslöja för varandra. Jo, en hemlighet behöll jag för
mig själv - att jag var läkare. Erfarenheter från många länder
hade lärt mig, att varje antydan om klasskillnad mellan min
värd och mig skulle beröva mig detta enastående tillfälle att
studera livet från en Leichenbegleiters synvinkel. Det lilla
jag vet om psykologi har jag att tacka en viss medfödd
lätthet att anpassa mig efter vederbörandes sociala nivå. När
jag superar med en hertig känner jag mig fullt hemmastadd
med honom och vet att jag är hans jämlike. När jag superar
med en Leichenbegleiter blir jag, i den mån det står i min
makt, själv en Leichenbegleiter.
Då vi hunnit in på vår tredje flaska mosel, berodde det
faktiskt endast på mig själv om jag skulle bli Leichenbegleiter
på allvar eller inte.
- Friskt mod, Fritz, sade min värd med en glad glimt i
ögat, se inte så dyster ut! Jag vet att du har dåliga affärer,
och det är klart att du på något sätt har kommit i knipa.
Men gaska upp dig, häll i dig ett glas vin till och låt oss tala
affärer. Jag har sannerligen inte varit Leichenbegleiter i över
tio år utan att ha lärt mig begripa vad slags folk jag har att
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
