Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtidiga grav, att hans jordiska kvarlevor skulle vila hos
hans eget folk i hans eget land. De skulle åtminstone veta var
de skulle lägga sina blommor, var de skulle bedja för honom.
En studentkvartett från Uppsala sjöng det traditionella
Integer vitæ, scelerisque purus.
Jag har avskytt Horatius vackra ode alltsedan dess.
Stödd på sin åldrige faders arm trädde den stackars
modera fram till graven och lät en krans av liljekonvaljer falla
på kistan.
- Det var hans älsklingsblommor, snyftade hon.
En efter en kom de övriga sörjande fram med sina kransar
och såg ner i graven med tårfyllda ögon för ett sista farväl.
Kvartetten sjöng Sov i ro.
Dödgrävarna började skyffla jord över kistan, ceremonin
var över. När alla gått gick jag i min tur fram till graven.
- Ja, sov i ro, bistre gamle slagskämpe, sov i ro! Förfölj
mig inte längre med dina stela vidöppna ögon, annars blir
jag vansinnig! Varför stirrade du så vilt på mig då jag lyfte
lakanet från ditt ansikte nere i gravvalvet i natt? Tror du
att jag blev mera glad att se dig än du mig? Tog du mig för
en gravplundrare som brutit upp din kista för att stjäla den
gyllene ikonen på ditt bröst? Trodde du att det var jag som
fört dig hit? Nej, det var inte jag. Vem vet om det inte var
Ärkefienden själv i skepnad av en drucken puckelrygg som
förde dig hit! Ty vem utom Mefisto, den oförbätterlige
gycklaren, skulle ha kunnat sätta i scen den hemska fars som just
utspelats här? Jag tyckte mig nästan höra hans hånskratt
genom deras psalmer, och Gud förlåte mig, jag var inte långt
ifrån att skratta själv när din kista sänktes ner i graven. Men
vad gör det dig vems grav du ligger i? Du kan inte läsa
namnet på marmorkorset, vad gör det dig då vilket namn
som står där? Du kan inte höra de levandes röster kring din
grav, vad gör det dig då vilket språk de talar? Du ligger inte
här bland främlingar, du ligger sida vid sida med dina egna
landsmän. Så gör också den svenske studenten som sänktes
till vila i hjärtat av Ryssland, medan ditt gamla regementes
trumpeter blåste den sista fanfaren vid graven. Dödens rike
har inga gränser, graven har ingen nationalitet. Ni hör alla
till ett och samma folk, och snart ska ni allesammans se
precis likadana ut. Varhelst ni läggs till vila väntar er alla
samma öde, att bli glömda och att förvandlas till stoft, ty
sådan är livets lag.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
