Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Jätten
Allteftersom tiden gick blev jag mer och mer på det klara
med att Norströms praktik långsamt men säkert tynade av
och att det kunde komma en dag då han helt enkelt måste slå
igen butiken. Den skandinaviska kolonin, fattiga som rika,
övergav mer och mer Rue Pigalle för Avenue de Villiers.
Jag försökte förgäves hejda strömmen, och lyckligtvis tvivlade
Norström aldrig på min lojalitet, vi förblev vänner in i det
sista. Gud skall veta att det inte var någon inbringande
praktik. Under hela min Paristid var den som en sten kring halsen,
som skulle ha dränkt mig om jag inte redan från början haft
fast fot i den engelska och amerikanska kolonin och bland
fransmännen själva. I alla fall upptog denna praktik en stor
del av min tid och ledde mig in i alla möjliga komplikationer
och trångmål, det slutade med att den ledde mig i armarna
på polisen. Jag brukar ofta berätta den historien för mina
författarvänner såsom en slående illustration till slumpens
lag, alla romanförfattares hårt anlitade cheval de bataille.
Utom den talrika skandinaviska arbetarkolonin i Pantin
och La Villette, ständigt i behov av en doktor, fanns där i
konstnärskolonin i Montmartre och Montparnasse flera
exotiska kvarlevor av Henri Murgers Bohéme, som likaledes ofta
behövde läkare och ännu oftare pengar. Några av dem hade
redan slagit igenom, Wahlberg, Salmson och Edelfelt var
redan halvt parisare, Gustaf Cederström i sin eleganta och
gästfria ateljé på Rue des Temes var den pamp han
alltid varit. Zorn hade redan infriat sitt löfte som en
uppgående stjärna av första rang. Josephson producerade
mästerverk efter mästerverk som ingen ville köpa. Forsberg arbetade
hjältemodigt i sin iskalla ateljé på skisserna till En hjältes
död. Pelle Ekström målade superba solnedgångar från Öland
på gamla näsdukar, visslade och svalt. Lille Skånberg i vit
väst, hatten på sned, blomma i knapphålet och pressade
byxor, var målarkolonins arbiter elegantiarum. Strindberg,
ännu i sin Sturm- och Drangperiod, bodde i Passy och
syntes sällan bland kamraterna. Jag var ofta i hans hem,
både som läkare och gäst. Om någon kunde beskriva det
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
