Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att han ville släppa oss i avvaktan på utgången av
undersökningen. Vi tackade honom översvallande och reste oss för
att gå. Till min bestörtning sade han till mig:
- Var god och stanna kvar, jag har någonting att tala med
er om. Han ögnade igenom sina papper, konsulterade ett
register på bordet och tillade i barsk ton:
- Ni har uppgivit falskt namn, jag vill påpeka för er at t
det är en mycket allvarlig sak. För att visa er min goda vilja
ger jag er nu ett tillfälle att ändra era uppgifter till polisen.
Vem är ni?
Jag sade att jag var doktor Munthe.
- Jag kan bevisa att ni inte är doktor Munthe, svarade han
strängt. Se på det här, sade han och pekade på registret,
doktor Munthe vid Avenue de Villiers är Chevalier de la
Légion d’Honneur. Jag kan se en mängd röda blodfläckar på
era kläder, men jag kan inte se något rött band i ert knapphål.
Jag svarade att jag sällan brukade bära det. Han såg på sitt
eget tomma knapphål och sade med ett skallande skratt att
det var första gången han gjorde bekantskap med en person
i Frankrike som hade rätt att bära Hederslegionen och inte
använde sig därav. Jag föreslog att man skulle skicka efter
min concierge för att identifiera mig, men han svarade att
det var onödigt, den saken fick poliskommissarien sköta själv
följande morgon. Han ringde.
- Visitera honom, befallde han de två vakthavande
poliskonstaplarna.
Jag var vid full vigör den tiden, det behövdes två
konstaplar för att hålla mig medan en tredje visiterade mig. Två
repeterar, två Bréguetguldur och ett engelskt sportur
plockades fram ur mina fickor.
Man sade inte ett ord till mig, jag låstes genast in i en
illaluktande cell. Jag kastade mig ner på madrassen och undrade
vad som skulle hända härnäst. Det enda riktiga vore
naturligtvis att fordra att få sätta sig i förbindelse med svenska
legationen, men jag beslöt att vänta till morgonen. Dörren
öppnades för att släppa in en ruskig individ, halvt apache,
halvt soutenör, vilkens åsyn genast gjorde klart för mig varför
jag blivit visiterad.
- Friskt mod, Charlie, sade nykomlingen, ön t’a pincé, eh?
Se inte så moloken ut, du blir återbördad till samhället om
tolv månader om du har tur med dig, och det är klart att
du har tur, gosse, annars skulle du väl sannerligen inte ha
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
