Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Mamsell Agata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givit sig av hade hon stannat hos mig som en slags bonne
à tout faire. Kokerskan var jag mycket ledsen att förlora,
men jag måste snart erkänna att jag aldrig ätit bättre mat
än den jag fick sedan mamsell Agata tagit köket i
besittning. Den awikna husan, en duktig bondflicka från Bretagne,
hade jag tyckt mycket om, hon hade alltid respekterat vår
överenskommelse om att hon aldrig skulle komma i
närheten av mitt skrivbord och aldrig röra vid mina antika
möbler. En vecka efter mamsell Agatas ankomst hade husans
hälsa börjat tackla av, hon darrade på handen, hon tappade
min dyrbaraste fajansvas och en vacker dag flydde hon ur
huset i sådan hast att hon glömde att ta sina förkläden med
sig. Redan samma dag hade mamsell Agata börjat skrubba
mina Louis XVI-fåtöljer, piska mina dyrbara persiska mattor
med en stor käpp och tvätta min florentinska madonnas bleka
marmoransikte med såpa och vatten. Hon hade till och med
lyckats fördunkla den underbara lystern på min Gubbiovas
på skrivbordet. Om mamsell Agata hade kommit till världen
för fyrahundra år sedan, skulle inga spår av medeltidens
konst ha levat kvar till våra dagar. Men när hade hon kommit
till världen? Hon såg precis likadan ut i dag som när jag såg
henne som pojke i mitt gamla hem i Sverige. Min äldre bror
hade ärvt henne efter våra föräldrars död. Som den modige
man han är hade han lyckats göra sig av med henne och
pracka henne på mig. Mamsell Agata var just vad jag behövde
hade han skrivit, det hade aldrig funnits maken till
hushållerska. Däri hade han rätt. Ända sen dess hade jag i min tur
försökt bli av med henne. Jag brukade bjuda mina
ungkarls-vänner och mina nya bekantskaper på lunch, de sade alla att
de aldrig ätit så god mat och att jag kunde skatta mig lycklig
att ha en sådan pärla till hushållerska. Jag anförtrodde dem
i hemlighet att jag snart skulle gifta mig och att mamsell
Agata bara trivdes med ungkarlar och sökte ny plats. De
var alla mycket intresserade och ville genast se henne. Det
avgjorde saken, de ville aldrig se henne igen om de kunde
slippa. Att beskriva hur mamsell Agata såg ut överstiger
min förmåga. Hon hade glesa guldgula lockar -
Rosalie påstod att det var peruk, men det får stå för hennes
räkning. En ovanligt smal och hög panna, inga ögonbryn,
små bleka ögon och nästan inget ansikte alls, bara en
häpnadsväckande höknäsa som hängde krokig över ett smalt snitt
som sällan öppnades för att visa tänderna, långa och spetsiga
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
