Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Vicomte Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Vicomte Maurice
Jag gifte mig inte och jag började inte dricka. Jag började
istället med en ny taktik: jag övergav Avenue de Villiers.
Rosalie kom till mitt sovrum med mitt te och min Figaro
klockan sju, en timme senare satt jag i min vagn för att inte
återvända förrän till min mottagning klockan två. Jag
lämnade huset med min sista patient, för att inte komma hem
förrän vid midnatt då jag smög mig till mitt rum som en tjuv.
Rosalies lön hade fördubblats. Hon stannade tappert på sin
post, hon klagade bara över att inte ha något annat att göra
än att öppna dörren. Allting annat, piskandet av mattorna,
borstningen av mina kläder, putsningen av mina skor, tvätten
av mitt linne, kokningen av min mat, utfördes av mamsell
Agata. Då hon insåg nödvändigheten av en förbindelse med
yttervärlden och fördelen av att alltid ha någon till hands
att gräla på, tolererade nu mamsell Agata Rosalies närvaro
med bister resignation. Hon hade till och med smålett mot
henne en gång, berättade Rosalie med en lätt darrning på
rösten. Snart började också Tom överge Avenue de Villiers av
skräck för mamsell Agata. Han åkte omkring med mig på
sjukbesök hela dagarna, åt sällan hemma och gick aldrig in i
köket som alla hundar tycker om att göra. När han kom hem
sent på kvällen smet han lika tyst som jag själv till sin korg i
mitt sovrum där han visste att han var i relativ säkerhet.
Allteftersom min praktik växte blev det allt svårare för oss att
stjäla oss tid till vår vanliga söndagseftermiddagspromenad
i Bois de Boulogne. Hundar liksom människor måste då och
då få tillfälle att känna lukten av Moder Jord i sina
näsborrar för att kunna hålla modet uppe. Det finns ingenting
som går upp mot en rask vandring i skogen, också om det
bara är bland Bois de Boulognes halvtama träd och då och då
en improviserad kurragömmalek bland snåren med någon ny
bekantskap. En dag när vi gick genom en sidoallé hörde vi
plötsligt bakom oss ett förtvivlat flämtande och flåsande,
åtföljt av svåra hostattacker och andnöd. Jag trodde först att
det var ett fall av astma, men Tom diagnostiserade det till
en annalkande liten mops eller bulldogg som med andan i
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
