Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Vicomte Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
typ av en fransk aristokrat av 1’ancien régime jag någonsin
sett Verkliga skälet till min sympati var nog att jag tyckte
det var synd om honom. På den tiden hade jag ännu inte fått
klart för mig att de enda människor jag verkligen håller av
är dem jag tycker synd om. Det var väl därför jag inte tyckte
om grevinnan första gången jag återsåg henne efter det där
mötet under lindarna i Chateau Rameaux park, när månen
var full och ugglan räddade mig från att tycka om henne för
mycket. Nej, jag tyckte inte alls om henne medan jag satt
bredvid abbén och såg tvärs över middagsbordet hur hon
skrattade åt vicomte Maurices dumma skämt, delvis riktade
mot mig själv efter vad jag kunde förstå av hans oförskämda
sidoblickar på mig. Ingen av dem sade ett ord till mig. Det
enda tecken på igenkännande grevinnan gett mig var en
förströdd handtryckning före middagen. Vicomten hade
fullständigt ignorerat min närvaro. Grevinnan var vackrare än
någonsin, men hon var inte samma kvinna. Hon föreföll
strålande frisk och glad, det trånande uttrycket i hennes stora
svärmiska ögon var borta. Jag såg vid första ögonkastet att
det varit fullmåne i Monte Carloparken och ingen varnande
uggla i en gammal lind. Vicomte Maurice föreföll
utomordentligt självbelåten, det var någonting av segrare i hans
uppträdande som irriterade mig i allra högsta grad.
- Ca y est, sade jag till abbén när vi slog oss ner i
rökrummet efter middagen. Sannerligen, kärleken måste vara
blind om detta kan kallas kärlek. Hon förtjänade ett bättre
öde än att falla i armarna på den där degenererade narren.
- Vet ni av att det inte är en månad sedan greven betalade
hans spelskulder för att han inte skulle bli avskedad ur armén,
det går också ett rykte om en oinfriad check. Det sägs att
han gör av med fabulösa summor på en känd kokott. Att
tänka sig att det är han som ska vara grevinnans kavaljer på
le Bal Masqué på operan i kväll!
- Jag önskar att jag var kunnig i skjutning.
- För Guds skull tala inte på det viset. Det bästa vore att
ni gick er väg, han kommer säkert hit in för sin grogg.
- Han bör vara försiktig med sina groggar, märkte ni inte
hur han darrade på handen när han droppade sin
patentmedicin i vinglaset. I alla händelser är det ett gott omen för
svalorna och lärkorna. Se inte så oroligt åt dörren. Vicomten
sitter i salongen och kurtiserar grevinnan. Förresten måste jag
fara nu, min vagn väntar vid porten.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
