Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torn, jag har haft nog av hans ovett och alla hans historier
om att du är ett hittebarn. Man behöver bara se på dina ögon
för att förstå vern som är din pappa! Hon lyfte upp portiären
för att rusa ut ur rummet och var nära att ramla över
mamsell Agata som gav mig en blick ur sina vita ögon som
nag-lade fast mig vid golvet. Pastorskan reste sig ur soffan,
seglade ut ur rummet och drog åt sig kjolarna när hon passerade
mig.
- Var snäll och ta med pojken in i matsalen och stanna
där med honom tills jag kommer, sade jag till mamsell Agata.
Hon sträckte ut armarna i fasa som för att skydda sig mot
något orent, skåran under hennes kroknäsa klövs till ett
hemskt leende och hon försvann i pastorskans kölvatten.
Jag satte mig vid lunchbordet, gav John ett äpple och ringde
på Rosalie.
- Rosalie, sade jag, ta de här pengarna och gå och köp dig
en bomullsklänning, ett par vita förklän och vad du annars
behöver för att se respektabel ut. Från och med i dag är du
befordrad till sköterska åt det här barnet. Han ska sova i
mitt rum i natt, men från och med i morgon ska han sova
tillsammans med dig i mamsell Agatas rum.
- Men mamsell Agata då? frågade Rosalie skräckslagen.
- Mamsell Agata ska jag avskeda när jag slutat min lunch.
Jag skickade bort mina patienter och gick för att knacka
på mamsell Agatas dörr. Två gånger lyfte jag handen för att
knacka, två gånger drog jag tillbaka den igen. Jag knackade
inte. Jag beslöt att uppskjuta samtalet till eftermiddagen när
mina nerver lugnat sig lite. Mamsell Agata var osynlig.
Rosalie serverade en utmärkt pot-au-feu till middagen och
en mjölkpudding som jag delade med John - alla fransyskor
av hennes klass lagar god mat. Efter ett par extra glas vin
för att lugna nerverna, gick jag återigen för att knacka på
mamsell Agatas dörr, alltjämt darrande av vrede. Jag
knackade inte. Det gick plötsligt upp för mig att det skulle kosta
mig min nattsömn om jag hade ett uppträde med henne nu,
och sömn var vad jag behövde mer än någonsin. Bättre att
uppskjuta samtalet till i morgon bittida.
Medan jag åt frukost fick jag plötsligt klart för mig att det
vore mer praktiskt att säga upp henne skriftligen. Jag satte
mig ner för att skriva ett ursinnigt brev, men jag hade
knappt börjat när Rosalie kom in med en biljett skriven med
mamsell Agatas petiga vassa stil och som underrättade mig
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
