Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än jag, men jag visste något som de tydligen inte visste: att
det inte finns någon medicin så verksam som hoppfullhet, att
det minsta tecken till pessimism i läkarens ansikte eller ord
kan kosta hans patient livet. Utan att gå in på medicinska
detaljer är det nog att säga att resultatet av min undersökning
var att hennes allvarligaste symtom härledde sig från nervösa
rubbningar och själslig apati. Mina båda kolleger såg på mig
och ryckte på sina breda axlar medan jag lade handen på
hennes panna och lugnt och bestämt förklarade att hon inte
behövde någon morfin till natten. Hon skulle sova ändå, hon
skulle känna sig mycket bättre på morgonen, hon skulle vara
utom all fara innan jag lämnade London följande dag. Några
minuter senare låg hon i djup sömn, under natten sjönk
temperaturen, nästan mer än jag väntat, pulsen blev regelbunden
och på morgonen log hon mot mig och sade att hon kände
sig mycket bättre.
Hennes mor bad mig ivrigt att stanna ännu en dag i
London för att besöka hennes svägerska vars tillstånd mycket
oroade dem. Hennes man, översten, ville att hon skulle söka
en nervspecialist. Själv hade hon förgäves försökt förmå sin
svägerska att rådfråga doktor Phillips, hon var säker på att
allt skulle bli bra om hon bara finge ett barn. Olyckligtvis
hade hon en oförklarlig antipati mot läkare och skulle
säkerligen vägra att konsultera mig, men det skulle kunna ordnas
så att jag fick sitta bredvid henne vid middagen för att
åtminstone kunna bilda mig en uppfattning om fallet. Kanske
Charcot skulle kunna hjälpa henne? Hennes man avgudade
henne, hon hade allt vad livet kunde skänka, ett vackert hus
vid Grosvenor Square, ett av de berömdaste gamla slotten
i Kent. Ombord på sin yacht hade de just återkommit från en
lång kryssning i Medelhavet. Hon hade aldrig någon ro,
irrade alltid omkring från ställe till ställe som om hon sökte
efter något. I hennes ögon låg ett uttryck av djup sorg. Förr
hade hon intresserat sig mycket för konst, hon var en
utmärkt målarinna, hon hade till och med en vinter gått på
Juliens ateljé i Paris. Nu intresserade hon sig inte för
någonting, brydde sig inte om någonting, jo, hon intresserade sig
för barnavård, hon skänkte stora bidrag till feriekolonier och
barnhem.
Motvilligt samtyckte jag till att stanna, jag hade bråttom
att återvända till Paris, jag oroade mig över Johns hosta.
Min värdinna hade glömt att säga att hennes svägerska som
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
