- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
198

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

satt bredvid mig under middagen var en av de vackraste
kvinnor man kunde se. Jag frapperades också av det sorgsna
uttrycket i hennes stora mörka ögon. Det var något livlöst
över hela hennes ansikte. Hon föreföll högst ointresserad av
mitt sällskap och gjorde sig inte besvär att dölja det. Jag sade
att det fanns åtskilliga bra saker på Salongen det året, att jag
hört av hennes svägerska att hon studerat på Juliens ateljé.
Hade hon träffat Marié Bashkirtseff där? Nej, det hade hon
inte, men hon hade hört mycket talas om henne.

Ja, det hade alla. ”Moussia” använde sin mesta tid till att
göra reklam för sig själv. Jag kände henne mycket väl, hon
var en av de intelligentaste unga damer jag någonsin träffat,
men hon hade inte mycket hjärta, hon var framför allt en
poseuse, oförmögen att älska någon annan än sig själv. Min
bordsdam såg mer ointresserad ut än någonsin. I hopp om
bättre tur berättade jag att jag hade varit på barnsjukhuset
i Chelsea på eftermiddagen, det hade varit en upplevelse för
mig som ofta brukade besöka Hôpital des Enfants Trouvés
i Paris.

Hon sade att hon alltid hade trott att våra barnsjukhus
var utmärkta.

Jag sade henne att det var ett misstag, att dödligheten
bland franska småbarn i och utanför sjukhusen var
fruktansvärd. Jag berättade om de tusentals övergivna spädbarn som
exporterades till avlägsna byar i landsorten med ”le train
des nourrices”.

Hon såg för första gången på mig med sina sorgsna ögon
och det hårda livlösa uttrycket i hennes ansikte hade
försvunnit, jag sade till mig själv att hon kanske ändå när allt
kom omkring var en varmhjärtad kvinna. När jag tog
avsked av min värdinna sade jag henne att detta inte var ett
fall för mig och inte ens för själve Charcot, doktor Phillips
var den rätte mannen, hennes svägerska skulle bli bra om
hon bara fick ett barn.

John tycktes glad att återse mig, men han såg blek och
mager ut där han satt bredvid mig vid lunchbordet. Rosalie
berättade att han hostat mycket de sista nätterna. Han hade
lite temperatur på kvällen och jag höll honom i sängen några
dagar. Snart återtog han sitt vanliga liv, satt tyst och allvarlig
vid min sida under lunchen och promenerade en stund på
eftermiddagen med Rosalie i Parc Monceau. En dag några
veckor efter min återkomst från London fann jag till min

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free