Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag lyfte upp locket, lade hon en liten bukett violer
tätt vid hans kind.
- Jag har ingenting annat att ge honom, snyftade hon, jag
önskar att jag hade något att ge honom att ta med sig från
mig!
- Jag tror att han skulle tycka om att ta den här med
sig, sade jag och tog upp diamantbroschen och fäste den vid
hans huvudkudde. Den har tillhört hans mor.
Hon yttrade inte ett ord, hon sträckte armarna mot sitt
barn och föll medvetslös till golvet. Jag lyfte upp henne och
lade henne på Rosalies säng, skruvade på kistlocket och åkte
till Bureau des Pompes Funèbres vid Place de la Madeleine.
Jag hade ett privat samtal med begravningsentreprenören
-ack, vi hade träffats förr! Jag gav honom fullmakt att
disponera över vilken summa pengar som helst för att få kistan
ombord på en engelsk yacht i Calais hamn inom tjugufyra
timmar. Han sade att det kunde ske om jag lovade att inte
se på räkningen. Jag svarade att ingen skulle se på räkningen.
Jag fortsatte till Hôtel du Rhin, väckte upp översten och sade
honom att hans hustru ville att yachten skulle vara i Calais
nästa dag. Medan han skrev ett telegram till sin kapten, skrev
jag i största hast en biljett till hans hustru vari jag
underrättade om att kistan skulle vara ombord på deras yacht i
hamnen i Calais nästa kväll. Jag tillade i ett postscriptum att jag
blivit kallad bort och måste lämna Paris tidigt nästa morgon,
jag skrev dessa rader för att säga henne farväl.
Jag har sett Johns grav. Han ligger begraven på en liten
kyrkogård invid en av de vackraste gamla landskyrkorna i
Kent. Gullvivor och violer växte på hans grav och
koltrastarna sjöng över hans huvud. Jag har aldrig återsett hans
mor. Bäst så.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
