Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En resa till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
En resa till Sverige
Jag tror jag redan nämnt något om en resa som jag vid
denna tid gjorde till Sverige tillsammans med den svenske
konsuln. Här är historien. Konsuln var en stillsam liten man
med en amerikansk hustru och två små barn. Jag hade varit
där på eftermiddagen. Ett av barnen låg till sängs i en svår
förkylning men fick min tillåtelse att stiga upp för att fira
faderns hemkomst från Sverige samma kväll. Rummen var
fulla av blommor och barnen hade fått lov att sitta med vid
middagsbordet dagen till ära. Modern var mycket glad att
visa mig två synnerligen vänliga telegram från sin man, ett
från Berlin och ett från Köln, som tillkännagav hans ankomst
samma kväll. Telegrammen föreföll mig ovanligt långa. Jag
väcktes vid midnatt av ett bud från konsulinnan att komma
genast. Dörren öppnades av konsuln själv i nattskjorta. Han
sade, att de uppskjutit middagen för att vänta på kungen av
Sverige och på franska republikens president som just förärat
honom Storkorset av Hederslegionen. Han ämnade köpa
le Petit Trianon till sommarresidens åt sig och sin familj. Han
var ursinnig på sin hustru för att hon inte bar
Marie-Antoi-nettes pärlhalsband som han gett henne, han kallade sin lille
pojke Dauphin och sade att han var Robespierre - folie de
grandeur. I barnkammaren skrek barnen av förskräckelse,
hans hustru var som förstenad av sorg, hans trogna gamla
hund låg under bordet och morrade åt sin husbonde av
fruktan. Min stackars vän blev plötsligt våldsam, jag måste låsa
in honom i sängkammaren där han slog sönder allting och
var nära att kasta oss båda två genom fönstret. Nästa morgon
fördes han till doktor Blanches vårdanstalt i Passy. Den
ryktbare psykiatern misstänkte genast paralysie générale. En
månad senare var diagnosen klar, fallet var obotligt. Då Maison
Blanche var mycket dyrt beslöt jag att placera honom på
hospitalet i Lund. Doktor Blanche var emot den långa resan, han
sade att patienten i alla händelser måste åtföljas av två
kompetenta vaktare eftersom han vilket ögonblick som helst
kunde bli våldsam. Jag sade att de pengar som fanns kvar
måste sparas för hans hustru och barn, resan måste göras
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
