Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Doktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Doktorer
Ett stort antal utländska läkare praktiserade i Paris vid
denna tid. Bland dem rådde stor jalousie de métier, varav jag
fick min beskärda del och det undrar jag sannerligen inte
på. Inte heller var vi vidare väl sedda av våra franska
kolleger, ty vårt monopol på den rika främlingskolonin var
tvivelsutan mycket lukrativare än deras. På sista tiden hade man
till och med börjat agitera i pressen mot det ständigt växande
antalet utländska läkare, vilka ofta, antyddes det, inte ens
var försedda med regelrätta diplom från välkända universitet.
Resultatet blev en order från polisprefekten att alla utländska
läkare skulle framvisa sina diplom före månadens utgång.
Jag med mitt diplom som M. D. av fakulteten i Paris hade
naturligtvis ingenting att frukta, jag hade också närapå glömt
bort hela saken och inställde mig först sista dagen på
kommissariatet i mitt kvarter. Poliskommissarien som tycktes ha
väl reda på mig frågade mig om jag kände en doktor X som
bodde på samma aveny som jag. Jag svarade att allt jag visste
om honom var att han måtte ha mycket stor praktik, jag hade
ofta hört hans namn nämnas och ofta beundrat hans eleganta
ekipage.
Kommissarien sade att jag inte skulle få tillfälle att beundra
det mycket längre, han stod på deras svarta lista, han hade
inte visat fram något diplom emedan han inte hade något
att visa, han var en kvacksalvare som äntligen skulle bli fast.
Man sade att han förtjänade över tvåhundratusen francs om
året, mer än många av Paris ryktbaraste läkare. Jag svarade
att en kvacksalvare mycket väl kunde vara en skicklig läkare,,
hans diplom betydde inte mycket för hans patienter så länge
han kunde hjälpa dem. Jag hörde slutet på historien av
kommissarien själv några månader senare. Doktor X hade inställt
sig i sista ögonblicket och begärt ett privat samtal med
kommissarien. Han hade förevisat sitt diplom som medicine
doktor vid ett välkänt tyskt universitet men bönfallit
kommissarien att inte yppa hans hemlighet, han sade att sin kolossala
praktik hade han att tacka för den omständigheten att alla
människor ansåg honom vara kvacksalvare. Jag sade kom-
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
