Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för honom vad han skulle skriva. Han tänkte just ringa på
Francois för att be honom köra ut inkräktaren när han till
sin fasa såg att främlingen var han själv.
Några dagar senare stod jag bredvid honom i
operakulisserna och såg på mademoiselle Yvonne som dansade en pas
de quatre och log i smyg åt sin älskare vars brinnande ögon
aldrig släppte henne. Vi åt en sen supé i den eleganta lilla
våning som Maupassant just hyrt åt Yvonne. Hon hade tvättat
av sig sminket och jag blev bestört då jag såg hur blek och
medtagen hon såg ut jämfört med när jag först sett henne på
yachten. Hon berättade att hon alltid tog eter när hon
dansade, ingenting kunde pigga upp som eter, alla hennes kamrater
tog eter, till och med själve monsieur le Directeur du corps de
ballet - jag såg honom dö av det några år senare i sin villa på
Capri. Maupassant klagade över att hon höll på att bli
alldeles för mager och att hon väckte honom om nätterna med sin
envisa hosta. På hans begäran undersökte jag henne nästa
morgon, den ena lungspetsen var angripen. Jag sade
Maupassant att hon måste ha fullkomlig vila och rådde honom att
skicka henne till Menton över vintern. Maupassant ville göra
allt som kunde göras för henne, för övrigt tyckte han inte om
magra kvinnor. Hon vägrade bestämt att lämna Paris, hon
sade att hon hellre ville dö än leva utan honom. Vintern
igenom hade jag mycket besvär med henne som med åtskilliga
av hennes kamrater. Den ena efter den andra av hennes
väninnor började komma till Avenue de Villiers och konsultera
mig i smyg, rädda som de var att sättas på halv betalning av
operans ordinarie läkare. Balettkårens kulisser var en ny
värld för mig, inte utan sina risker för en nykomling, för det
var inte bara gudinnan Terpsichores altare som dessa unga
vestaler smyckade med sin ungdoms blomsterkransar.
Lyckligtvis för mig hade deras Terpsichore blivit utdriven från
min Olymp med de sista tonerna av Glucks Chaconne och
Mozarts Menuetter. Vad som nu återstod var för mina ögon
bara akrobatism. Ej så för kulissernas övriga gäster. Jag
upphörde aldrig att förvåna mig över den lätthet varmed dessa
utlevade gamla don Juaner tappade sin balans medan de såg
på hur de halvnakna flickorna även på höjda tåspetsar
lyckades bevara sin.
Yvonne fick sin första lungblödning och det började gå
utför på allvar. Maupassant, liksom andra som skrivit romaner
om sjukdom och död, avskydde att komma i omedelbart kon-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
