Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
takt därmed. Yvonne drack dussintals flaskor levertran för att
bli fet, hon visste att hennes älskare inte tyckte om magra
mätresser. Allt var förgäves, snart återstod ingenting annat
av hennes fagra ungdom än ett par underbara ögon,
glänsande av feber och eter. Maupassants plånbok förblev öppen,
men hans armar slöt sig snart kring en av hennes kamrater.
Yvonne kastade en flaska vitriol i ansiktet på sin rival, men
lyckligtvis träffade hon henne bara nätt och jämnt. Hon slapp
undan med två månaders fängelse tack vare Maupassants
mäktiga inflytande och ett intyg från mig att hon inte hade
mer än ett par månader kvar att leva. När hon kom ut från
fängelset vägrade hon att återvända till sin våning trots
Maupassants ivriga uppmaningar. Hon försvann i världsstadens
stora okända liksom det sjuka djuret som gömmer sig för att
dö. Jag fann henne av en ren händelse en månad senare i en
säng på St-Lazare - det sista stadiet i alla fallna och
förolyckade kvinnors Via crusis i Paris. Jag sade henne att jag skulle
underrätta Maupassant. Jag var säker på att han genast skulle
komma till henne. Jag gick samma eftermiddag till
Maupassants hus, det var ingen tid att förlora, det var tydligt att hon
inte hade många dagar kvar. Den trogne Frangois var som
vanligt på sin post som Cerberus, vaktande sin husbonde för
inkräktare. Jag försökte förgäves få träffa Maupassant, hans
betjänt hade stränga order att inte släppa in någon besökare,
det var den vanliga historien om den mystiska damen från
Faubourg St-Germain. Det enda jag kunde göra var att i
hast skriva en biljett som Francois lovade att genast lämna
fram. Om den nådde hans husbonde eller inte fick jag aldrig
veta. Jag hoppas att den i-te gjorde det, vilket är mycket
troligt, för Frangois försökte alltid att skydda sin älskade herre
från allt hans trassel med damer. När jag nästa dag kom till
St-Lazare var Yvonne död. Nunnan berättade att Yvonne
hela morgonen hållit på med att sminka sig och ordna sitt hår.
Av en gammal hetär i sängen bredvid hade hon fått låna en
liten röd sidensjal - dernier vestige d’une splendeur passée
-för att skyla sina utmärglade axlar. Hon hade sagt till nunnan
att hon väntade besök av sin monsieur, hon väntade hela
dagen men han kom inte. På morgonen fann de henne död i sin
säng, hon hade druckit kloral till sista droppen.
Två månader senare såg jag Guy de Maupassant i
trädgården till Maison Blanche i Passy, den välkända asylen. Han
gick omkring vid sin trogne Francois arm och kastade små
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
