Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenar på blomrabatterna med samma gest som Millets
Såningsmannen. - Se, Munthe, se, sade han, de kommer alla upp
till våren som små Maupassantar om det bara regnar.
För mig som i åratal ägnat min lediga tid åt studiet av
hypnotism var dessa uppvisningar på la Salpëtrière inför ”tout
Paris” bara en meningslös fars, en förvirrad blandning av
sanning och bedrägeri. Somliga av försöksobjekten var utan
tvivel influerade av äkta suggestioner som ingivits dem under
sömn som posthypnotisk suggestion. Flera av dem var rena
bedragerskor som visste vad man väntade av dem, de var
förtjusta över att visa upp sina olika konstycken inför
offentligheten och lurade både läkare och publik med de hysteriskas
häpnadsväckande knepighet. De var alltid färdiga att ”piquer
une attaque” av Charcots klassiska grande hystérie, arc-en-ciel
och alltsammans, eller att demonstrera hans ryktbara tre
stadier av hypnos: letargi, katalepsi, somnambulism, alla
uppfunna av mästaren och sällan sedda utanför la Salpëtrière.
Somliga luktade med förtjusning på en flaska ammoniak då
man sagt dem att det var eau-de-cologne, andra åt ett stycke
träkol när det räcktes dem som choklad. En annan kröp på
alla fyra på golvet ursinnigt skällande när man sagt henne
att hon var en hund, flaxade med armarna som för att
försöka flyga när hon skulle föreställa en duva, lyfte på kjolarna
med ett rop av förskräckelse när det suggererades henne att en
handske som kastats på golvet var en orm. En annan gick och
vaggade ömt en hög hatt i armarna om man sade henne att
det var hennes barn. Hypnotiserade till höger och vänster
dussintals gånger om dagen, av doktorer och av studenter,
tillbringade många av dessa flickor sina dagar i en slags
halv-trance, med hjärnan förvirrad av de orimligaste suggestioner,
endast halvt medvetna och säkerligen inte ansvariga för sina
handlingar, dömda att förr eller senare sluta i Salle des
Agités, om inte på dårhuset. Att fördöma dessa
galaföreställningar som ovetenskapliga och ovärdiga la Salpëtrière och
dess store mästare, betyder inte att förneka den stora insats
som gjordes av Charcot och hans lärjungar i fråga om studiet
av hypnotismens många dunkla fenomen. Med professorns
vederbörliga tillstånd höll jag själv just då på med några
experiment rörande posthypnotisk suggestion och automatisk
handskrift med en av dessa flickor, en av de bästa
somnam-buler jag någonsin sett.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
