Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände mig som träffad av blixten, tungan häftade vid
min gom, jag kunde inte få fram ett ord. Plötsligt förstod jag
den verkliga innebörden av hans oerhörda beskyllning och all
min fruktan försvann. Jag svarade honom i ursinnig ton, att
det var han och hans elever som ruinerat Geneviève, hon hade
kommit till hans sjukhus som en frisk och stark bondflicka
men skulle lämna det som ett dårhushjon om hon stannade
ytterligare en tid. Jag hade gripit till den enda utväg som gavs
för att få henne bort från sjukhuset och tillbaka till sina
stackars gamla föräldrar. Jag hade misslyckats i min plan, och jag
var ledsen att jag misslyckats.
- Assez, monsieur! röt Charcot.
Han vände sig till klinikchefen och bad honom föra mig till
portvaktsrummet med order om att jag inte vidare skulle
släppas in i sjukhuset. Om hans egen auktoritet inte räckte till för
att utestänga mig från kliniken skulle han anmäla saken för
l’Assistance Publique. Han reste sig från stolen och gick med
långsamma tunga steg ut ur rummet.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
