Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Sömnlöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Sömnlöshet
Norström hade med sin vänliga omtänksamhet bjudit mig på
middag den olycksdigra dagen jag föll i onåd hos Charcot.
Det var en dyster middag. Jag plågades av nederlagets
förödmjukelse och Norström satt och kliade sig i huvudet,
funderande på hur han skulle skrapa ihop de tretusen francs som
han måste betala sin hyresvärd dagen därpå. Norström
vägrade blankt att godta min förklaring till mitt misslyckande - otur
och ett fullkomligt oförutsett ingripande av det oberäkneliga
ödet. Norströms diagnos av fallet var: don Quijotisk
dumdristighet och omätlig fåfänga. Jag sade till slut, att om jag inte
redan samma dag fick något tecken från Fortuna att hon
ångrade sig och tog sin bortskämde gunstling till nåder igen, så
skulle jag acceptera hans diagnos som riktig. Medan jag
talade drogs mina blickar på ett rent mystiskt vis från vinbuteljen
mellan oss till Norströms kolossala händer.
- Har du någonsin sysslat med massage? frågade jag abrupt.
Istället för att svara öppnade Norström sina breda,
hederliga nävar och visade mig med stolthet ett par tumdynor stora
som apelsiner. Det var inget tvivel om att han talade sanning
när han sade att han gett mycket massage i Sverige förr i
världen.
Jag ropade på kyparen och beställde den bästa flaska Veuve
Clicquot som fanns att få på Café de la Régence, och jag
höjde mitt glas för mitt nederlag i dag och Norströms seger i
morgon.
- Jag tyckte du sa nyss att du var pank, sade Norström och
tittade på champagnebuteljen.
- Bry dig inte om det, skrattade jag. En lysande idé, mer
värd än hundra flaskor Veuve Clicquot har just sprungit fram
ur min hjärna, ta dig ett glas till medan jag utarbetar den.
Norström brukade alltid säga att jag hade två olika hjärnor
som arbetade alternativt i mitt huvud, en väl utvecklad hjärna
av en dåre och en rudimentär hjärna av ett geni. Han stirrade
mållös på mig när jag tillade att jag skulle komma till honom
dagen därpå på hans mottagning mellan två och tre och
förklara min plan. Han sade att det var bästa tiden att få tala i
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
