Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Sömnlöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dieu, från den flamländska cinquecentogobelängen över
dörren via de glänsande Cafaiolovaserna och de sköra
venetianska glasen på byffén till de persiska mattorna på golvet.
- Jag förmodar att den där kommer från Bon Marché,
muttrade Norström och sneglade försmädligt på den dyrbara
gamla Bokharamattan under bordet.
- Du ska med glädje få den till skänks i utbyte mot en enda
natts djup, naturlig sömn. Jag ger dig med varm hand den här
Urbinovasen, signerad av maestro Giorgio själv, om du får
mig att skratta. Jag bryr mig inte om den här bråten längre,
den säger mig ingenting, jag är led på alltihop. Låt bli att grina
så där försmädligt, jag vet vad jag säger och jag ska bevisa
det för dig.
- Vet du vad jag gjorde, fortsatte jag, när jag var i London
i förra veckan för den där konsultationen om hjärntumören,
där jag förresten sannolikt gissade fel? Jag hade en annan
konsultation samma dag, angående ett annat, mycket värre
fall, en man den gången. Den mannen var jag, eller rättare
sagt mein Doppelgänger, som Heine uttryckte det.
”Hör på min vän”, sade jag till min dubbelgångare när vi
lämnade St. James’ Club arm i arm, ”jag skulle gärna vilja
komma på det klara med hur det egentligen står till med dig
invändigt. Ryck upp dig en smula och låt oss långsamt vandra
arm i arm uppför New Bond Street från Piccadilly till Oxford
Street. Samla dina tankar och hör noga på vad jag nu säger.
Sätt på dig dina starkaste glasögon och titta noga i alla
butiksfönster, granska vartenda föremål du ser. Det är ett unikt
tillfälle för dig som tycker om vackra saker, vi strövar förbi
Londons finaste butiker. Allt som kan köpas för pengar
kommer att ligga utbrett för dina ögon, inom räckhåll för din
hand. Varenda sak du skulle vilja äga ska du få till skänks,
du behöver bara tala om att du vill ha den. Men på ett villkor:
det du väljer måste du behålla för dig själv, till din egen nytta
eller förströelse, du får inte ge bort den.”
Vi vände om hörnet till Piccadilly, experimentet började.
Uppmärksamt iakttog jag min dubbelgångare medan vi
långsamt gick uppför Bond Street och tittade i alla butiksfönster.
Han stannade ett ögonblick framför Agnew, den ryktbare
konsthandlaren, betraktade noga en utsökt madonna på
guldgrund, sa att det var en vacker sak, tidig Sienaskola, det
kunde vara en äkta Simone di Martino. Han gjorde en gest mot
fönstret som för att lägga vantarna på tavlan, men ruskade
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
