Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kade inte längre. Förresten måste hon gå och se efter sin ko.
Ville jag inte vara så snäll och ta hand om telegrammet till i
morgon bitti? Hon vågade inte ta ansvaret på sig med alla
barnbarnen som sprang omkring i rummet, för att nu inte tala
om kycklingarna och grisen. Gamla Maria Porta-Lettere var
en mycket god vän till mig, jag tyckte synd om både henne
och hennes ko. Jag stoppade telegrammet i fickan, hon skulle
fortsätta efterforskningarna nästa morgon.
Solen sjönk i havet, klockorna ringde Ave Maria, vi gick
allesammans hem till vår kvällsvard. När jag satt under min
pergola med en flaska av don Dionisios bästa vin framför mig,
flög plötsligt en hemsk tanke genom min hjärna - tänk om
telegrammet när allt kom omkring ändå var till mig! Sedan
jag styrkt mig med ännu ett glas vin lade jag telegrammet på
bordet framför mig och tog itu med att försöka översätta det
till mänskligt språk. Det tog mig en hel butelj för att
övertyga mig om att det inte var till mig, jag somnade med huvudet
på bordet och telegrammet i handen.
Jag försov mig nästa morgon. Det var ingen brådska, ingen
arbetade i min trädgård den dagen, säkerligen var alla i
kyrkan alltsedan morgonmässan, det var långfredag. När jag
några timmar senare vandrade upp till San Michele fann jag
till min förvåning mastro Nicola med sina tre söner och alla
flickorna arbetande i trädgården som vanligt. Naturligtvis
visste de hur angelägen jag var att skynda på med arbetet så
mycket som möjligt, men jag skulle aldrig ha drömt om att
ifrågasätta att de skulle arbeta på själva långfredagen. Det var
verkligen snällt av dem, jag sade att jag var mycket tacksam.
Mastro Nicola såg på mig med tydlig förvåning och
förklarade att det inte var någon helgdag i dag.
- Ingen helgdag i dag? Visste han inte att det var
långfredag, den dag då Jesus Kristus korsfästes?
- Va bene, sade mastro Nicola, men Jesus Kristus var inte
något helgon.
- Visst var han ett helgon, det största av alla helgon!
- Men inte så stor som Sant* Antonio, som gjort över
ett-hundratjugu underverk. Hur många underverk har Gesu
Cristo gjort? frågade han med en illmarig blick på mig.
Ingen visste bättre än jag att det sannerligen inte var lätt att
slå Sant’ Antonio i fråga om mirakler, hade någon
åstadkommit ett större mirakel än detta att jag förts tillbaka till hans
by? Undvikande mastro Nicolas fråga svarade jag att Sant*
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
