Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Piazza di Spagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vecklade upp de var- och bloddränkta bandagen, det var
en sorglig syn, kroppen var ett enda sår.
- Han vet att ni är hans vän, annars skulle han inte sitta
så stilla som han gör, han brukar inte tillåta någon annan än
mig att röra vid honom. Han vet allting, han har mer förstånd
än alla de utländska doktorerna i Rom tillsammans. Han har
inte ätit något på fyra dagar, fortsatte doktor Campbell med
ett ömt uttryck i sina blodsprängda ögon. Billy, pojken min,
vill du inte glädja din pappa med att smaka på det här fina
fikonet?
Jag sade att jag önskade att vi hade några bananer, det
fanns ingenting som apor tyckte bättre om än bananer.
Han ville genast telegrafera till London efter en
bananstock, det gjorde detsamma vad den kostade.
Jag sade att det först och främst gällde att försöka
uppehålla apans krafter. Vi hällde några droppar varm mjölk i hans
mun, men han spottade genast ut alltihop.
- Han kan inte svälja längre, jämrade sig hans husbonde,
jag vet vad det betyder, han är döende.
Vi lyckades improvisera ett slags magsond och hällde i
honom lite mjölk som han den gången behöll, till den gamle
doktorns stora förtjusning.
Billys tillstånd förbättrades långsamt. Jag besökte honom
varje dag under två veckor, och det slutade med att jag blev
riktigt fäst vid honom och hans husbonde. Fjorton dagar
senare fann jag Billy i hans speciellt konstruerade gungstol på
deras soliga terrass, på bordet en butelj whisky och på andra
sidan därom hans husbonde. Den gamle doktora hade stort
förtroende till whisky när det gällde att stadga handen före
en operation. Att döma av antalet tomma whiskyflaskor som
stod i ett hörn på terrassen måste praktiken vara ansenlig.
Tyvärr var de bägge två alkoholister, jag hade ofta överraskat
Billy med att ta sig en klunk whisky och soda ur sin
husbondes glas. Doktorn hade sagt mig att ingenting piggade upp som
whisky, det var whisky som räddat livet på Billys mor när
hon hade lunginflammation. En kväll fann jag dem på
terrassen, bägge stupfulla. Billy utförde ett slags negerdans på
bordet omkring whiskybuteljen. Den gamle doktorn satt
tillbakalutad i sin stol, klappade takten och sjöng med sin skrovliga
bas:
- Billy, my son, Billy, my sonny, sooooooonny...
De varken hörde eller såg mig. Jag stirrade bestört på den
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
