Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Piazza di Spagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckliga familjen. Den berusade apans ansikte hade blivit
fullkomligt mänskligt, den gamle fyllbultens anlete såg precis ut
som en jättelik gorillas. Familjelikheten mellan dem var
omisskännlig.
- Billy, my son, Billy, my sonny, sooooonny...
Var det möjligt? Kunde det vara möjligt? Nej, naturligtvis
var det inte möjligt, men jag fick en krypande kuslig känsla då
jag såg dem tillsammans ...
Några månader senare stod den gamle doktora igen vid
min vagn och klappade Tappio. Nej, Gud vare lov, Billy
befann sig i allsköns välmåga, det var hans hustru som var sjuk
den här gången, skulle jag inte vilja vara vänlig att komma
och se på henne, han hade inte glömt vad jag hade gjort för
apan.
Ännu en gång klättrade vi upp till hans våning, jag hade
inte haft en aning om att han delade den med någon annan
än Billy. I sängen låg en ung flicka, nästan ett barn, med
slutna ögon, tydligen medvetslös.
- Jag tyckte ni sa att det var er hustru som var sjuk, ni
menade väl er dotter?
Nej, det var hans fjärde hustru, hans första hade begått
självmord, den andra och tredje hade dött av
lunginflammation, han var säker på att den fjärde nu skulle gå samma öde
tillmötes.
Mitt första intryck var att han hade rätt. Hon hade
dubbelsidig lunginflammation, men en större utgjutning i vänstra
lungsäcken hade tydligen undgått hans uppmärksamhet. Jag
gav henne ett par kamferinjektioner med hjälp av hans
lindrigt rena spruta och vi böljade gnida hennes lemmar, men
utan synbart resultat.
- Försök att väcka henne, tala till henne, sade jag.
Han böjde sig ner över hennes likbleka ansikte och röt i
hennes öra.
- Sally, min älskling, ryck upp dig, kvickna till, annars
gifter jag om mig!
Hon drog ett djupt andetag och öppnade ögonen med en
rysning.
Nästa dag gjorde vi en tappning av lungsäcken, hennes
ungdom gjorde resten, hon tillfrisknade långsamt, liksom
motvilligt. Mina misstankar om tuberkulos visade sig snart
välgrundade. Jag besökte henne dagligen under ett par veckor, jag
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
