- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
274

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Bland kolleger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller mindre identiska fall, underkastade samma stränga
sjukhusregim men inte lidande av annat än ett sysslolöst liv, för
mycket pengar och en oemotståndlig åtrå att vara sjuka och
behandlas av min kollega. Vad jag såg tycktes mig minst lika
intressant som angina pectoris. Hur gick det till, vari bestod
hans metod? Såvitt jag kunde förstå bestod metoden i att
genast lägga dessa damer till sängs med en förintande diagnos
och att sedan låta dem långsamt förbättras genom att så
småningom lyfta bort suggestionen från deras förvirrade
hjärnor. Att klassificera min kollega som en av de farligaste
läkare jag någonsin kommit i beröring med var lätt nog. Att
klassificera honom enbart som charlatan och ingenting annat,
vågade jag inte ännu. Att jag betraktade honom som en
ganska skicklig läkare hindrade naturligtvis inte att han också
var en humbug - det ena förskjuter tyvärr inte det andra,
den förnämsta faran i fråga om charlataner ligger just däri.
Men en charlatan arbetar ensam och utan vittnen liksom
ficktjuven, och min kollega hade själv inbjudit mig till sin
klinik och med synbar stolthet förevisat sina allra mest
komprometterande fall. Naturligtvis var han en humbug, men av
helt annan typ än de många andra jag hittills haft att göra
med och väl värd ett närmare studium. Ju mera jag såg av
honom, desto mer frapperades jag av den abnorma
accelerationen av hans mentala maskineri, hans rastlösa blick, hans
egendomligt forcerade tal. Men det var hans sätt att handskas
med digitalis, vårt tveeggade svärd i kampen mot
hjärtsjukdomar, som gav mig alarmsignalen. En natt väcktes jag av ett
bud från dottern till en av hans patienter som bad mig genast
komma till Palazzo Altieri på anmodan av sköterskan.
Sköterskan tog mig avsides och sade att hon bett mig komma för
att hon fruktade att någonting var på tok. Det hade hon
fullkomligt rätt i. Patienten hade stått på digitalis alldeles för
länge, han var i omedelbar livsfara. Min kollega ämnade just
ge honom ännu en injektion när jag ryckte sprutan ifrån
honom och läste den hemska sanningen i hans vilda ögon.
Han var inte en charlatan, han var totalt sinnesrubbad.

Vad skulle jag göra? Anmäla honom för kvacksalveri? Det
skulle bara öka antalet av hans patienter och kanske hans
offer. Ånge honom som sinnessjuk? Det betydde att ruinera
hans framtid. Vilka bevis kunde jag framlägga? De döda
kunde inte tala, de levande ville säkerligen inte tala. Hans
patienter som avgudade honom, hans sköterskor som berodde av

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free