Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Miss Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belåtna lättingar. Deras förmåga att göra ingenting, deras
glada humör, deras goda sömn förbryllade mig. Miss Hall
förde nu dagbok över de sociala händelserna i mitt dagliga
liv. Strålande av stolthet struttade hon omkring i sin bästa
klänning för att lämna visitkort till höger och vänster.
Glansen av vår uppgående stjärna lyste allt klarare och klarare,
högre och högre steg vår väg, ingenting kunde längre hejda
oss. En dag när miss Hall vallade hundarna vid Villa Borghese
gav en okänd dam med en svart pudel i knät tecken till miss
Hall att komma fram till hennes vagn. Damen klappade
lapphunden och berättade att det var hon som hade gett Tappio
som liten valp till doktorn. Miss Hall kände sina gamla knän
darra, det var H. K. H. kronprinsessan av Sverige. En ståtlig
herre vid damens högra sida räckte ut sin hand med ett
förnämt leende och sade:
- God dag, miss Hall, jag har hört mycket talas om er av
doktorn.
Det var H. K. H. prins Max av Baden, den höge gemålen
till ingen mindre än hennes älskade drottning Alexandras
nièce. Från och med denna minnesvärda dag övergav miss
Hall den eleganta världen på Grand Hôtel för att ägna all sin
lediga tid åt kungliga personer, det fanns åtminstone ett
dussin av dem i Rom den vintern. Hon stod i timmar utanför
deras hotell för att se dem komma och gå, med böjt huvud
beundrade hon hur de åkte omkring på Pincio eller vid Villa
Borghese, hon följde dem hack i häl som en detektiv, i kyrkor
och på museer. Om söndagarna satt miss Hall i engelska
kyrkan vid Via Babuino så nära ambassadörens bänk hon
vågade, med ett öga i psalmboken och det andra på någon
kunglig höghet och med öronen spetsade för att urskilja den
speciella kungliga rösten i den gemensamma psalmsången,
allt under det hon bad för de kungliga familjerna och deras
anförvanter i alla länder med samma brinnande iver som de
första kristna bad till sin Gud.
Snart började miss Hall föra en ny dagbok uteslutande
ägnad åt våra förbindelser med kungligheter. Måndagen förut
hade hon haft äran att gå med ett brev från doktorn till
H. K. H. storhertiginnan av Weimar på Hôtel Quirinale.
Portiern hade gett henne ett svarsbrev prytt med den
Sachsen-weimarska storhertigliga kronan. Kuvertet hade doktorn
varit nog god att förära henne som ett dyrbart minne. På
onsdagen hade hon anförtrotts ett brev till H. K. H. infan-
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
