- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
311

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Mrs Charles W. Washington Longfellow Perkins junior

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Tyskland på morgonen. På natten väcktes hela Piazza di
Spagna av brandkåren, elden hade brutit ut i första våningen
i Albergo di Europa två hus från min bostad. Fräulein Frida
tillbragte i nattdräkt resten av natten i mitt väntrum skrivande
vers i briljant humör. Hon hade fått det som hon velat, de
måste stanna i Rom en hel vecka för polisförhöret och
ordnandet med skadeersättningen, elden hade brutit ut i deras
salong. Fräulein Frida hade dränkt in en handduk med
fotogen, kastat den på pianot och tuttat på.

En dag när jag skulle gå ut hejdades jag vid dörren av en
blomstrande ung amerikansk dam, strålande av hälsa,
tydligen inget fel på nerverna den här gången, gudskelov. Jag
sade att hon såg så frisk ut att vi nog kunde uppskjuta
konsultationen till dagen därpå, jag hade bråttom. Hon svarade
att det hade hon också, hon hade kommit till Rom för att först
se påven och sedan doktor Munthe som hållit tant Sally i styr
ett helt år, något som ingen annan doktor hittills hade lyckats
göra. Jag erbjöd henne en mycket vacker reproduktion av
Botticellis Primavera om hon ville ta tanten med sig tillbaka
till Amerika, men hon sade att hon inte ville resa hem med
sin tant ens om jag bjöd henne originalet. Tanten var inte
att lita på. Jag vet inte om Keats’ Society, som köpte huset
när jag lämnade det, har satt in nya dörrar i rummet där
Keats dog och där jag också kunde ha dött om det velat sig
illa. Om den gamla dörren ännu finns kvar, finns det också
ett litet runt hål i vänstra hörnet ungefär i höjd med mitt
huvud, igenfyllt med stucco och övermålat egenhändigt av
mig. Tantens lilla revolver är ännu i min ägo.

En annan regelbunden besökare i mitt mottagningsrum var
en timid liten dam med för övrigt oklanderligt uppförande,
som en dag med ett vänligt leende stack en lång hattnål
genom benet på en engelsk pastor som satt bredvid henne.
Sällskapet inneslöt också ett par kleptomaner som brukade
ge sig iväg med alla möjliga av mina tillhörigheter under
kapporna till Annas stora bestörtning. Åtskilliga av mina
patienter var inte lämpade att sitta i väntrummet utan måste
installeras i biblioteket eller matsalen under uppsikt av Anna
som hade ett underbart tålamod med dem, mycket mer än
jag. För att vinna tid blev somliga insläppta i matsalen och
fick berätta sina långa historier medan jag åt lunch.
Matsalen vette mot en liten gård under Spanska trappan, som
av mig inrättats till ett slags sjuk- och konvalescenthem för

311

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free