- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
316

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en bevingad segergudinna. På en pelare av africano vid
fönstret blickade ett Nerohuvud ut över golfen där han en gång
i tiden låtit sin mor bli slagen till döds av sina roddares åror.
I fönstret över dörren strålade den cinquecento-florentinska
glasmålning som Eleonora Duse fått i present av staden
Florens och som hon skänkt till mig som minne av sitt sista
uppehåll på San Michele. I en liten krypta fem fot under det
romerska marmorgolvet sov de båda munkarna som jag helt
oförmodat träffat på när vi grävde grunden till den stora
marmorspisen. De låg med korslagda armar precis som de
lagts där under sitt eget kapell för nära femhundra år sedan.
Deras kåpor hade multnat till stoft, deras förtorkade kroppar
var lätta som pergament, men deras anletsdrag var ännu
väl bevarade, deras fingrar slöt sig fortfarande kring
krucifixet, den ene av dem hade små vackra silverspännen på
skorna. Jag var ledsen att jag stört deras sömn, med stor
varsamhet lade jag dem tillbaka i deras lilla krypta. Den
luftiga pelargången med gotiska kolonner utanför kapellet
var just som jag ville ha den. Var finns sådana kolonner att
få i dag? När jag från bröstvärnet såg ner på ön under mina
fötter, sade jag till mastro Nicola att vi genast måste ta itu
med att bygga postamentet för sfinxen, det var ingen tid
att förlora. Mastro Nicola var förtjust, varför hämtade vi
inte genast hit sfinxen, var fanns den nu? Jag talade om att
den låg under ruinerna av en romersk kejsarvilla någonstans
på fastlandet. Den hade legat där och väntat på mig i
tvåtusen år. En man i röd mantel hade berättat för mig om
sfinxen första gången jag såg ut över golfen just där vi nu
stod, än så länge hade jag bara sett den i mina drömmar.
Jag tittade ner på min lilla vita kutter vid marinan under
mina fötter och sade att jag var alldeles säker på att jag skulle
finna sfinxen i rätta ögonblicket. Den verkliga svårigheten
skulle bli att få sfinxen över golfen, den var alldeles för tung
för min båt, den var av massiv granit och vägde jag visste
inte hur många ton. Mastro Nicola kliade sig i huvudet och
undrade vem som skulle släpa upp sfinxen till San Michele?
Han och jag naturligtvis.

De två små romerska rummen under kapellet var ännu
fulla av sten och grus från det infallna takvalvet, men
väggarna var oskadade till manshöjd, blomstergirlanderna och
de dansande nymferna på den röda stuccon såg ut som om
de målats i går.

316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free