Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och smackade med läpparna åt henne. Elisa väntade ett barn
som vanligt, jag hade aldrig sett henne annorlunda. Jag hade
från början ogillat denna plötsliga vänskap mellan de två,
jag hade till och med sagt åt Elisa att hon gjorde bättre i att
titta på någon annan, åtminstone för närvarande.
Gamle Pacciale hade gått ner till marinan för att ta emot
sin kollega Giovanni, dödgrävaren från Rom som vid
middagstiden skulle komma med sin dotter med segelbåten från
Sorrento. Eftersom Giovanni måste vara tillbaka i sitt arbete
på protestantiska kyrkogården kvällen därpå, skulle Pacciale
redan samma eftermiddag låta honom inspektera öns två
små kyrkogårdar. På kvällen skulle mitt hushåll ge middag
med vino a volontà på trädgårdsterrassen för den ärade
gästen från Rom.
Klockorna i kapellet ringde Ave Maria. Jag hade varit på
benen sedan daggryningen i strängt arbete i det brännande
solskenet. Trött och hungrig satte jag mig till min enkla
kvällsvard i övre loggian, tacksam för ännu en lycklig dag.
På terrassen under mina fötter satt mina gäster i sina
söndagskläder omkring ett jättefat makaroni och en stor piretto
med San Micheles bästa vin. På hedersplatsen vid övre ändan
av bordet satt dödgrävaren från Rom, med Capris båda
dödgrävare på var sin sida. Näst intill satt Baldassare, min
trädgårdsmästare, och Gaetano, min gast, samt mastro Nicola
med sina tre söner, alla pratade högljutt på en gång för
full hals. Kring bordet stod den kvinnliga personalen i stum
beundran enligt det napolitanska bruket. Solen sjönk
långsamt i havet. För första gången i mitt liv tycktes det mig
nästan som en lisa när den slutligen försvann bakom Ischia.
Varför längtade jag efter skymningen och stjärnorna, jag
soldyrkaren, som levat i rädsla för mörkret alltsedan jag var
barn? Varför hade det bränt så i mina ögon när jag såg upp
mot den strålande solguden? Var han vred på mig, ämnade
han vända sitt ansikte från mig och lämna mig i mörkret,
jag som arbetade på mina knän för att bygga ännu en
helgedom åt honom? Var det sant vad frestaren i den röda manteln
sagt mig för tjugu år sedan när jag första gången såg ut över
den underbara ön från mitt lilla kapell? Var det sant att för
mycket ljus var farligt för människornas ögon?
- Akta dig för ljuset! Akta dig för ljuset! ljöd på nytt hans
hemlighetsfulla varning i mina öron.
Jag hade antagit hans köpeanbud, jag hade betalat hans
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
