Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ägts av någon soldat i malteserregementet som låg lägrat
i Damecuta 1808.
- La pipa di Timberio, sade gamle Pacciale.
Ja, hundarna hade fått sitt bad varje middag och sina
ben två gånger i veckan, i enlighet med reglementet. Den
lilla ugglan var på gott humör. Mungon var på benen som
vanligt dag och natt, alltid på utkik efter någon eller något.
Sköldpaddorna såg nöjda och belåtna ut på sitt vanliga
stillsamma sätt.
Hade Billy varit snäll?
- Ja, skyndade sig Elisa att svara, Billy hade varit mycket
snäll, un vero angelo.
Jag tyckte inte han såg så ut där han satt och grinade åt
mig från toppen av sitt fikonträd. Mot sin vana kom han
inte ner från trädet och hälsade på mig. Jag var säker på att
han hade dåligt samvete, jag tyckte inte om uttrycket i hans
ansikte. Var det verkligen sant att Billy varit snäll?
Så småningom kröp sanningen fram. Redan samma dag
som jag seglat hade Billy kastat en morot i huvudet på en
forestiere som gått förbi under trädgårdsmuren och moroten
hade slagit sönder hans glasögon. Forestieren var mycket
ond och ämnade klaga för polisen i Capri. Elisa protesterade
ivrigt, det var helt och hållet forestierens fel. Han hade inte
någon rättighet att stå och skratta åt Billy, alla visste ju
att Billy blev ond om man skrattade åt honom. Dagen därpå
hade det varit ett fruktansvärt slagsmål mellan Billy och
fox-terriern, alla hundarna hade blivit indragna i striden. Billy
hade slagits som il Demonio och till och med bitit Baldassare
när han försökte skilja slagskämparna åt. Slagsmålet hade
plötsligt upphört genom mungons ankomst, Billy hade flytt
upp i sitt fikonträd och alla hundarna hade slunkit iväg som
de alltid gjorde när den lilla mungon dök upp. Billy och
hundarna hade levt på stridsfot ända sedan dess, han hade till
och med vägrat att fortsätta att fånga deras loppor. Billy
hade jagat den siamesiska kattungen över hela trädgården
och slutat med att släpa honom upp till toppen av sitt
fikonträd och där satt sig att plocka håret av honom. Billy hade
retats hela dagarna med sköldpaddorna. Amanda, den största
sköldpaddan, hade lagt sju vita ägg att kläckas i solen på
sköldpaddevis och Billy hade slukat dem med detsamma.
Hade de åtminstone passat på att inte lämna framme några
vinbuteljer? Olycksbådande tystnad. Pacciale, den trovärdi-
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
