Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste inom mitt hushåll, medgav slutligen att Billy vid två
tillfällen setts slinka ut ur vinkällaren med en butelj i vardera
handen. För tre dagar sedan hade ytterligare två buteljer
hittats i ett hörn av aphuset, väl gömda under sanden. I
enlighet med mina instruktioner hade Billy ögonblickligen låsts
in i aphuset på vatten och bröd för att där vänta på min
återkomst. Nästa morgon hade aphuset varit tomt, Billy hade
under natten på något oförklarligt vis brutit sig ut. Järngallret
var orört, nyckeln till dörrens hänglås låg i Baldassares ficka.
Hela mitt hushåll hade förgäves sökt efter Billy över hela
byn, Baldassare hade äntligen med hjälp av hundarna i morse
funnit honom högt uppe på Barbarossaberget djupt insomnad
med en död fågel i näven. Medan förhöret pågick satt Billy
i toppen av sitt träd och tittade illmarigt på mig, det var inget
tvivel om att han förstod vartenda ord vi sade. Stränga
disciplinära åtgärder var av nöden. Apor, liksom barn, måste
lära sig lyda till dess de kan lära sig befalla. Billy började se
en smula generad ut. Han visste att hans herre var jag, han
visste att jag kunde fånga honom med lasson som jag gjort
förr, han visste att piskan i min hand var avsedd för honom.
Hundarna visste det också där de satt i ring kring Billys träd
och viftade på svansen med rent samvete och njöt av
situationen - hundar har ingenting emot att se på när någon annan
får stryk. Plötsligt pressade Elisa händerna mot magen med
ett gällt skri och släpades i sista minuten till sin säng av
Pacciale och mig medan Baldassare sprang efter
barnmorskan. När jag kom tillbaka till Billys fikonträd var han
försvunnen. Så mycket bättre för honom och för mig, jag hatar
att straffa djur.
Jag hade förresten annat att tänka på. Jag hade alltid varit
mycket intresserad av don Giacinto. Jag ville gärna höra
något mer om hans död, om hans liv visste jag alldeles
tillräckligt. Don Giacinto ansågs vara öns rikaste man, han
påstods ha en inkomst av tjugufem lire i timmen - anche quando
dorme - till och med medan han sov. Jag hade under många
år bevittnat hur han sugit ut sina fattiga förpaktare till sista
öret och vräkt dem från deras hem när olivskörden slagit fel
och de inte kunde betala arrendet, och hur han låtit dem
svälta när de blivit gamla och inte längre orkade slita för
honom. Jag hade aldrig hört talas om att han gett bort ett öre
och det hade ingen annan heller. Jag visste att jag skulle
förlora min tro på en gudomlig rättvisa på denna sidan graven,
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
