Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Kristusbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taket brann den Heliga lampan, ve huset om den slocknade,
det betydde ägarens död före årets slut. Vid vaggan låg
några anspråkslösa leksaker, sådana som Anacapri kunde
åstadkomma för att hålla Bambinon sällskap: en skallig
docka, den enda överlevande från Giovanninas och Rosinas
barndom, en illa medfaren träåsna, lånad av Elisas äldsta
flicka, en skallra i form av ett horn mot Onda ögat. I en korg
under bordet sov Elisas katta med sina sex nyfödda ungar
särskilt installerade i barnkammaren för tillfället. I en stor
lerkruka på golvet stod en buske blommande rosmarin. Vet
ni varför just rosmarin? Jo, därför att när madonnan tvättade
Jesusbarnets linne hängde hon hans lilla skjorta att torka på
en rosmarinbuske.
Don Salvatore satte ner vaggan och överlämnade
Bambinon i kvinnfolkets vård efter de mest noggranna förmaningar
att vaka noga över honom och se till att han fick allt vad han
önskade. Elisas barn lekte på golvet hela dagen för att hålla
honom sällskap och vid Ave Maria knäböjde allt husfolket
kring vaggan och läste sina aftonböner där. Giovannina
hällde lite mer olja i lampan för natten, de väntade en stund
till dess Bambinon hade somnat och gick sedan sin väg på
tåspetsarna. När allt var stilla och tyst i huset tittade jag in
i barnkammaren innan jag gick till sängs. Ljuset från den
Heliga lampan föll över vaggan, jag kunde se Jesusbarnet
ligga där och le i sömnen.
Stackars lilla leende barn! Han anade inte att den dag
skulle komma då vi alla som nu knäböjde kring hans vagga
skulle svika honom, då de som sade att de älskade honom
skulle förråda honom, då grymma händer skulle slita
guldkronan från hans huvud och ersätta den med en törnekrona
och nagla honom till ett kors, övergiven av människor och
Gud...
Natten då han dog vandrade en dyster gammal man
rastlöst fram och tillbaka på samma marmorgolv där jag nu stod.
Han hade lämnat bädden väckt ur sin sömn av en plågsam
dröm. Hans ansikte var mörkt som himmeln över hans huvud,
fruktan lyste ur hans ögon. Han lät kalla sin stjärntydare och
sina vise män från österland och bad dem tyda hans dröm.
Men innan de hunnit läsa den gyllene skriften i skyn
slocknade stjärnorna en efter en. Vem hade han att frukta, han
som var världens härskare? Vad betydde en enda människas
liv för honom som rådde över miljoner människors liv och
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
