Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. La festa di Sant’ Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakteristiska svarta och vita munkkåpor från Savonarolas
tid.
La musica! La musica!
Sedan kom musikkåren i sina guldsmidda uniformer från
bourbonernas dagar, företrädda av sin majestätiske
tambur-major blåsande av alla krafter en svindlande polka, enligt
vad jag hört ett av vår skyddspatrons favoritstycken.
Omgiven av alla prästerna i galadräkt och hälsad av hundratals
smällare kom sedan Sant* Antonio på sin tron med handen
utsträckt till välsignelse. Hans klädnad var täckt med
dyrbara spetsar och översållad med ädla stenar och votivgåvor,
hans mantel av utsökt gammal brokad hölls ihop om bröstet
med ett spänne av safirer och rubiner. Från hans halsband av
prunkande glaspärlor hängde en stor korall i form av ett horn
som skydd mot det Onda ögat.
I hälarna på Sant’ Antonio kom jag, barhuvad med ett
stort vaxljus i handen vid sidan av sindacon - en ära som
vederfors mig tack vare särskild tillåtelse av ärkebiskopen
i Sorrento. Så kom medlemmarna av municipalrådet, för
dagen befriade från bördan av sitt tunga ansvar. Därefter
kom Anacapris ståndspersoner: doktorn, notarien,
apotekaren, barberaren, tobakshandlaren, skräddaren. Sedan kom il
popolo: sjömän, fiskare, contadini, på respektfullt avstånd
följda av sina kvinnor och barn. Sist i processionen vandrade
oklanderligt ett halvt dussin hundar, några getter med sina
killingar, ett par grisar på spaning efter sina ägare...
Särskilt utsedda ceremonimästare med förgyllda stavar i
händerna sprang ideligen fram och tillbaka längs processionen
för att hålla ordning i leden och reglera takten. Medan
processionen skred fram genom gatorna kastades från alla
fönster knippen av doftande ginestra, helgonets
älsklingsblomma, här kallad fiore di Sant’ Antonio. Här och där hade
ett rep sträckts tvärsöver gatan från ett fönster till ett annat,
och när helgonet passerade sågs en ängel av förgylld papp
med flaxande vingar spatsera över repet till mängdens stora
förtjusning. Framför San Michele gjorde processionen halt
och vår skyddspatron placerades vördnadsfullt på en särskilt
uppförd estrad för att vila sig en stund. Prästerskapet torkade
svetten ur pannan, musiken fortsatte oavbrutet att blåsa sitt
fortissimo som den gjort två timmar i sträck alltsedan
processionen lämnat kyrkan. Sant’ Antonio såg välvilligt på
medan mina kvinnfolk kastade rosor från fönstren, gamle
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
