Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. La festa di Sant’ Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pacciale ringde i kapellets klockor och Baldassare sänkte
flaggan från husets tak. Det var en stor dag för San Michele,
vi var alla stolta över den ära som visades oss. Hundarna
åsåg ceremonin från pergolan, korrekta men något oroliga.
Sköldpaddorna i trädgården fortsatte flegmatiskt att begrunda
sina egna problem, mungon hade som vanligt för bråttom
för att ge fritt utlopp åt sin nyfikenhet. Den lilla ugglan satt
stilla på sin pinne i solskenet och blinkade med halvslutna
ögon och tänkte på någonting annat. Billy, hedningen, var
instängd i aphuset där han förde ett förskräckligt oväsen,
skrek för full hals, hamrade på sin tennskål med sin
vattenflaska, rasslade med sin kedja och skakade ursinnigt i
järngallret under de fruktansvärdaste speglosor och okvädinsord.
Tillbaka till piazzan, där Sant’ Antonio efter en bedövande
salut av smällare återfördes till sitt altare inne i kyrkan och
processionen gick hem till sina makaroni. Musikkåren satte
sig ner till en subskriberad bankett i Hôtel Paradisos
trädgård: ett halvt kilo makaroni per man, vino a volontà.
Klockan fyra slogs San Micheles portar upp på vid gavel, en
halvtimme senare var hela Anacapri i min trädgård, rika och
fattiga, män, kvinnor och barn av alla åldrar, inklusive
nyfödda, krymplingar, idioter, blinda och lama, de som inte
kunde komma dit på egna ben bars på ryggen av de andra.
Endast prästerna lyste med sin frånvaro, ehuru långtifrån
frivilligt. Uttröttade efter de tre timmarnas vandring genom
byn lutade de sig i sina korstolar bakom högaltaret, försänkta
i böner till Sant’ Antonio, måhända hörda av helgonet men
knappast av någon annan som råkade titta in i den tomma
kyrkan. Långa bord med väldiga piretti fulla med San
Micheles bästa vin sträckte sig från den ena ändan av pergolan
till den andra. Gamle Pacciale, Baldassare och mastro Nicola
var vicevärdar och strängt sysselsatta med att fylla på
vinglasen, medan Giovannina, Rosina och Elisa gick omkring
och bjöd männen cigarrer, kvinnorna kaffe och barnen kakor
och karameller. Musikkåren, som genom särskilt avtal med
myndigheterna var förhyrd av mig, blåste utan avbrott från
övre loggian. Hela huset stod öppet, ingenting var inlåst, alla
mina kostbara tillhörigheter låg i sin vanliga skenbara
oordning på bord, stolar och golv. över tusen människor
spatserade fritt omkring från rum till rum, men ingenting rördes,
ingenting försvann. När klockan ringde Ave Maria var
mottagningen slut och mina gäster gick sin väg efter många
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
