Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Regattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skamliga skvaller, var det rent nonsens vad han berättat om
den underjordiska gången genom vilken Tiberius skulle
kommit ner till Blå grottan för att leka med sina vackra gossar
och flickor innan han lät strypa dem. Tunneln var inte gjord
av människohand utan av havsvattnet som långsamt ätit sig
igenom klippan. Jag hade krupit på knäna över åttio meter
in i tunneln och med livsfara övertygat mig om att den inte
ledde någonstans. Att grottan var känd av romarna bevisade
de talrika spåren av opus reticulatum. Eftersom ön sjunkit
omkring sexton fot sedan dess, kom man på den tiden in i
grottan genom den välvda klipportalen som ännu var skönjbar
genom det klara vattnet, jag hade förresten dykt in i grottan
genom den. Den lilla öppningen genom vilken Tiberius
kommit i sin lilla jolle var ursprungligen ett fönster för ventilation
av grottan, som då naturligtvis inte var blå men såg ut precis
som de andra talrika grottorna längs öns kuster. Bædekers
upplysning att Blå grottan upptäckts år 1826 av den tyske
målaren Kopisch var felaktig. Grottan var känd på
sexton-hundratalet som Grotta Gradula och upptäcktes på nytt 1822
av Caprifiskaren Angelo Ferrara som till och med fick
livstidspension för sin upptäckt. Vad beträffar de dystra legender
som bevarats till eftervärlden genom Tacitus Annaler, sade
jag lörd Dufferin att historien aldrig gjort sig skyldig till ett
större misstag än när den dömt denne store kejsare till
vanära med stöd endast av det svävande vittnesmål som avlagts
av hans förnämste åklagare, ”un calomniateur d’humanité”,
som Napoleon kallade honom. Tacitus var en briljant
skriftställare, men hans Annaler var historiska romaner, inte
historia. Han hade varit tvungen att på måfå sticka in sina tjugu
rader om orgierna på Capri för att fullborda sitt porträtt av
den typiske tyrannen i överensstämmelse med den retoriska
skola som han tillhörde. Det vållade just ingen svårighet att
spåra den mer än misstänkta källan för Tacitus skändliga
beskyllningar. Jag har förresten senare i en psykologisk
studie över Tiberius sökt fastställa, att legenden om dessa
orgier inte ens har att göra med Capri utan med Rhodos. Att
Tacitus själv inte trodde på Capriorgierna är tydligt, eftersom
de ingalunda inverkat på hans allmänna uppfattning av
Tiberius som en stor kejsare och en stor människa,
”beundransvärd till sin karaktär och aktad av alla”, för att begagna hans
egna ord. Även hans långt mindre begåvade efterföljare
Suetonius inleder sina smutsigaste anekdoter med den an-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
